Metropol, kreditkortet och jul.

Det finns inte mycket tid över för kontemplation när jag väl lämnat Riga.

Planet hem till Stockholm avgår på fredag eftermiddag och redan dagen därpå går flyttlasset till Malmö. I denna sydliga metropol har jag och min sambo hastigt och lustigt lyckats lägga våra förväntansfulla labbar på ett förstahandskontrakt med en adress som visar sig vara lägesmässigt nirvana. Att pendla från Stockholm till min nya bas i Köpenhamn har på förhand sagts vara svårt, men redan min första arbetsdag får jag besked från planeringsavdelningen att allt är möjligt. Måhända hade det varit trevligt att ha fått det beskedet innan man skaffat en övernattningslägenhet och låtit kreditkortet jobba hårt på IKEA – men jag börjar därmed som Malmöit och låter därefter framtiden utvisa vad som är görbart och komfortabelt i längden.

IMG_20191218_145118

Min sambo må himla med ögonen men jag tycker likväl att Turning Torso är Sveriges ballaste byggnad.

Redan på måndagen gör jag därefter min första dag på vad som är mitt livs andra OCC – Operator Conversion Course – en sorts grundlig utbildning  som täcker allt från nya procedurer till diverse utbildningar som första hjälpen, brandövningar och annat smått och gott. Allt avslutas sedan med ett pärlband i form av simulatorsessioner, varav jag som väderbiten förare av den äldre generationen av Boeing 737 (den så kallade Classic-serien) kan vänta mig ett par extrapass för att bättre bekanta mig den nya firmans nyare stall av plåtfåglar (som i sin tur uteslutande består av 737 New Generation).

Hur som haver, vi är en grupp på sex piloter som går kursen – tre danskar, två svenskar och en norrman. Den senare framstår tydligen som ett mycket exotiskt inslag i företaget, som tidigare enligt uppgift inte haft många brunostkrigare på lönelistan. Norrbaggen i fråga känner jag för övrigt igen från min anställningsintervju tidigare i år, en glad filur på rätt sida av 30-årsgränsen.

IMG_20191212_133337

Tänt var det här!

Under långa dagar drillas vi i ett av huvudkontorets klassrum, ett par rejäla stenkast från Kastrup. På kvällarna tar jag sedan tåget över bron till Malmö. En något kostsam process men jag är inledningsvis trots allt imponerad över hur pass smidig passagen mellan två olika länder kan te sig. Ynka tjugo minuter tar resan mellan Kastrups flygplats och Malmö central, en passkontroll inkluderad. Ensam är jag heller inte. För trots att antalet bropendlare minskat markant de senaste åren så är vi ändå en bra bit över tiotusen själar som med god växelkurs i blick tar sig över bron från svenskt håll, varje dag.

I gårdshuset i Malmö väntar sedan självstudier i form av datorbaserade lektioner, vilka i sig i slutändan tar en bra bit norr om tjugotalet timmar i anspråk. Mitt i allt lyckas jag även få tillstånd en observationsflygning till egyptiska Sharm el-Sheik. Under en sådan flygning agerar man passiv bisittare och tar plats på cockpitens extrasäte, med syftet att med egna ögon få se hur piloternas arbetsflöden ser ut i praktiken. Mina motsvarande pass hos airBaltic tog mig till destinationer inom Europa, på hyfsat behagligt avstånd. Tio timmars flygtid till faraonernas rike är en helt annan historia och den som måhända med egen stuss fått bekanta sig med det beryktade klaffsätet i en Boeing 737 vet att det är en allt annat än komfortabel upplevelse. Jag lämnar resten åt er fantasi.

IMG_20191220_134627

Stämningsbild från Egypten.

Min decembermånad är med andra ord späckad till bredden och såhär dagen före julafton, med det allra första simulatorpasset precis avklarat, är det inte mycket fräschör kvar att hämta i hjärnbarken. Nu väntar ett par dagar ledigt och ett välförtjänt julfirande innan jag åter styr kosan söderut och ger mig i kast med de allra sista dagarna av utbildning.  Därefter ser jag med spänning fram emot mina första flygningar, en bit in i januari.

God jul på er!