Väderrapporten, vittja och pervers.

Väderrapporten skvallrar om tjugotvå soliga plusgrader under inflygningen till Riga. Vi rullar in till vår luftbrygga, stänger av motorerna och jag öppnar fönstret för att liksom insupa den tidiga försommaren. Det dröjer några minuter innan den första nysningen kommer. Följd av en andra, en tredje. En fjärde.

Det är pollensäsong i Lettland och trots att väderleken varit minst lika god i Litauen där jag de senaste dagarna spenderat min tid har jag inte känt av ett jota. Men här på hemmaplan kliar det friskt i ögonen och näsan rinner till som ett kvitto på en evolution som inte riktigt fattat grejen.

IMG_20190412_100455

Stort möter litet i Zürich.

Med bara dagar kvar på mitt nuvarande kontrakt har det annars varit lite sisådär med kommunikationen mellan min arbetsgivare och mig själv gällande villkor och annat matnyttigt för min fortsatta framtid. Attityden har lite varit som så att vi tar det när det kommer, eller helst några veckor efter. Vilket inte riktigt varit undertecknads kopp té. Därför var det en rejäl lättnad att vakna upp i morse, vittja den digitala brevlådan och där hitta ett löfte om att det nya kontraktet utformas i skrivande stund.

Detaljer?
Nja.
Men det är åtminstone ett steg i rätt riktning.

IMG_20190414_063700

Soluppgång i Riga, på väg mot dagens tredje flygning en arla morgon i april. 

Sommarsäsongen sparkade officiellt igång för några veckor sedan när mars övergick i april. För vår del innebär det att en del temporära rutter som andas sommarflärd införs under några månader framåt. De allra flesta av dessa flygs förvisso inte av oss i Boeing-flottan (utan hanteras av den nya modellen Airbus A220) men trots detta har en del nya rutter letat sig in i schemat för maj. I natt gör jag exempelvis debut ner södra Ukraina och kustorten Odessa – ett välkänt namn för den som har koll på det forna Sovjets hetaste semestermål. Senare i maj landar jag även i Prag (som en betydligt yngre version av mig själv besökte senast för hela tolv år sedan) och troligtvis även på Sardinien. Däremellan väntar de numera klassiska besöken i Amsterdam, Paris och Berlin – allt från min hotellbas i Vilnius.

IMG_20190412_102443

Finfina bergsformationer på väg till Schweiz.

Att många av mina kollegor inte ämnat stanna kvar till den tidigare nämnda utfasningen av Boeing 737 och redan nu lämnar skutan märks för övrigt tydligt i schemaläggningen där jag såväl nuvarande som nästkommande månad flyger betydligt fler timmar än jag någonsin tidigare gjort. Jag tackar och tar emot, för all erfarenhet är bra erfarenhet i min bok. Inte minst i en bransch med närmast pervers fixering kring flugna timmar och loggbokserfarenhet.

Gott så.

IMG_20190406_202234

Kvällsflygning från Oslo som säkerhetspilot, sittandes på klaffstolen med kaffe i hand.

Annonser

Våren, lustmord och klaffstolen.

Så har våren slutligen kommit även till Baltikum. Trots kyliga vindar och nätter där kölden fortfarande mer än gärna äter sig in i märgen letar sig solen allt oftare upp på molnfri himmel (och värmer själ och fejs när den så behagar). Det är allt bra märkligt hur mycket lättare allt känns bara för att man råkar se den stora lampan i skyn lite oftare, lite längre.

IMG_20190325_154259

Med våren kommer väderförhållanden man sällan ser på våra breddgrader under vintern. Här hyfsat kvick molnbyggnation där den tornliknande strukturen oftast skvallrar om kraftiga vindar, regn och annat otyg man bör undvika att flyga genom.

IMG_20190330_161410

I de sydtyska dalgångarna låg snön kvar häromveckan.

Schemat för april har möblerats om och jag arbetar nu enligt lagstadgad maxförmåga. När jag nyligen checkade ut från min vanliga sväng till Vilnius plingade det till i datorn och ett fåtal standbydagar jag tilldelats visade sig då ha omvandlats redan nu till fullmatade dagar. Utöver att detta fritidsmässiga lustmord gör att jag missar såväl en grönvit hemmapremiär som en Stockholmsspelning med mina ungdomsidoler (de amerikanska punkikonerna The Queers) är jag nöjd. Att ha ledigt när man ändå inte får vara hemma eller vara låst till sitt hem tack vare standby-tjänstgöring (då vi ska vara tillgängliga, klara för avgång) inom en timme är desto mer tråkigt än faktiska flygtimmar.

IMG_20190330_140743

Arla lunchtid i Vilnius. Jag ”sparkar däck” som förberedelse inför dagens avgång (och passar på att ta en bild på denna förtjusande stuss).

Något som är mindre roligt är att mitt nuvarande kontrakt går ut den sista april och något nytt dito har jag ännu ej sett röken av. Förvisso har det muntligt utlovats ett nytt, men i en bransch som flyget känns allt som ej signerats medelst ens eget blod på papyrusdokument som hyfsat osäkert. Därför hoppas jag att detta löser sig snarast så att en del onödig stress kan pensioneras i förtid.

Nåväl, efter en ledig dag väntar sex arbetsdagar som mödosamt fyllts med flygningar till Köpenhamn, Paris, Frankfurt, Zürich, Frankfurt, Vilnius och Düsseldorf. Det blir lite hotelleverne samt någon transportsträcka till Riga. Dessutom spenderar jag en kväll som så kallad säkerhetspilot då jag får äran att sitta med på klaffstolen under en flygning till och från Oslo. Detta då en ny pilot genomgår sin linjeträning och det regelmässigt måste finnas ytterligare en kvalificerad pilot, redo att hoppa in om något mot all förmodan skulle ske.

IMG_20190403_134859

När jag senast flög tillbaka till Riga efter några dagars ledighet i Stockholm trafikerades sträckan av ett sprillans nytt A220-300. Har hittills inte spanat in vad som är tänkt att bli mitt nya kontor om några månader så jag tog chansen. Vilket plan!

Avslutningsvis kan jag avslöja att jag nu lagt mig an det på bloggen tidigare diskuterade lokala löpardraget att vänligt hälsa (återigen, ett HELT oacceptabelt drag i stockholmska kretsar) på andra motionärer när man möts, flåsandes i den sovjetdoftande gatumiljön. Nu kvarstår dock frågan om jag ska våga introducera detta hemma i den kungliga hufvudstaden eller ej.

Den som lever får som bekant se.

IMG_20190325_140446

Så kallad ”god stämning” på jobbet.