Belåtenhet, muntligt och deal.

Det är med viss belåtenhet jag konstaterar att planeringsavdelningen inte längre när jag ringer frågar efter den tre bokstäver korta kod som identifierar mig. Snarare fnittrar de förtjust att de “vet vem jag är” vilket jag tar som ett muntligt kvitto på att min ihärdighet lönat sig, på något otraditionellt vis.

IMG_20180408_075605

Fiffigt hjälpmedel för markpersonalen som lätt kan kolla var respektive flygplansmodell ska stå för att passa luftbryggan.

IMG_20180411_133836

Soligt värre i Oslo.

Detta eftersom jag tagit till mig av kungens bevingade uttryck om stekta sparvar (googla för bästa effekt) och alltså för några veckor sedan slog en pling för att kolla om det gick att byta lediga dagar mot arbetsdagar. Lite förvånande verkade det som att frågan inte inkommit förr men snart började det ringa i telefonen. Och för mig som törstar efter erfarenhet och kontinuitet är det en relativt bra deal.

På tal om erfarenhet var det en hyfsat surrealistisk upplevelse att häromdagen bli inringd för att sitta med som så kallad “safety pilot” när tre herrar skulle göra sina första starter och landningar. Själv gjorde jag som bekant detta i höstas och nu satt jag alltså där i egenskap av en pilot som enligt regelverket är kompetent nog att bistå om något går snett. Det blev en förmiddag med arton (18) starter och landningar av modell extrem nybörjare (läs: något skakigt). Roligast var så klart att se den extrema glädjen hos piloterna. Med lite tur falnar den aldrig.

IMG_20180418_064123_1

Otäckt tjusig soluppgång över Riga efter nämnd nattflygning från Moskva.

IMG_20180408_105253

Nymålad branschkollega ställer upp sig för start från Amsterdam (om jag inte missminner mig).

I förrgår tog jag mig tillbaka till Riga efter några dagars ledighet och inledde arbetsveckan med en nattflygning till Moskva. Den ryska huvudstaden är, dag som natt, en imponerande fond vid inflygningen vilket i viss mån gick förlorat den här gången då molnbasen var låg och regnet piskade mot vindrutorna när vi tog  mark runt midnatt.

Ryssland är annars speciellt på fler sätt än ett. Till att börja med använder man inte den i övriga världen accepterade kutymen med höjd i fot och vindstyrka i knop (i sig så klart en lustig detalj för oss fastlandseuropeér). Den ryska björnen nyttjar istället såväl höjder som vindens obönhörliga styrka i meter och använder en annan referensmodell när de anger lufttryck (QFE, där referensen sätts från landningsbanans höjd över havet). Därför konverterar vi flygledarnas krav på till exempel 600 meter till motsvarande 2000 fot eftersom alla instrument i västerländska plan alltså visar den senare skalan.

IMG_20180418_015854_1

Inspirationsbild från loungen i Moskva.

Nattpasset på marken i Moskva då? Jo, det var en lugn affär där jag slog ihjäl drygt en timme i en massagestol och åt en frostig yoghurt med inslag av artificell persika. Mycket mer hanns inte med eftersom det tar sin gilla tid att gå igenom den rigorösa ryska gränskontrollen, även för oss som alltså aldrig lämnar flygplatsen. Totalt fyra passkontroller hann jag räkna till innan dörren stängdes och vi åter styrde kosan hem till Riga.

Inte illa!

 

Annonser

Ynka, världsmästare och petig.

Utanför fönstret går solen ned i sakta mak. Skuggorna på förbiflanerande blir allt längre och längre. Något nyfiket barn stirrar storögt tillbaka samtidigt som en stressad mamma pratar i mobilen med sin lediga hand. Det är fredagkväll i Vilnius. Jag springer motigt på ett löpband. En ynka procents uppförsbacke. Jag flåsar som ett skadeskjutet djur så det är en jäkla tur att jag är ensam på hotellgymmet, befriad från dömande blickar och überhurtiga världsmästare.

IMG_20180325_130023

Blir alltid lite småsentimental när jag passerar mitt gamla skolfält – Västerås (ESOW). Här slet man, våndades och åldrades. Och nu sitter man här, på en mils höjd. 

IMG_20180406_191335_072

Fredagslugn på gymmet. 

Trots att min kondition dragit något gammalt över sig är det just tillgången till något så pass basalt som ett löpband som gör att jag föredrar att skickas till Litauens huvudstad Vilnius framför Tallinn, eller även Riga om jag ska vara petig. Och det blir allt oftare att hotellnätter ploppar upp just här, till min glädje. Inte bara för att jag då kan dryga ut kassan något med ett modest (i ordets rätta bemärkelse) traktamente, härifrån vet jag även att jag kan skrapa ihop en försvarlig mängd timmar eftersom de rutter som flygs är till större europeiska städer som Amsterdam och Paris.

IMG_20180406_091504_262

I väntan på bättre tider (dvs. avgång) i Wien.

Det skadar inte heller att jag gillar Vilnius som stad. Folket är försiktigt vänligt, platsen som sådan lätt sömnig. Det är trevligt, helt enkelt.

Samtidigt som jag timmen senare avnjuter kvällsmiddag, halvliggandes i sängen kan jag inte undgå att fnissa lite förtjust åt mig själv och den klassmässiga resa jag gjort. För ett par år sedan låg jag i en löjligt väl tilltagen dubbelsäng på hyfsat famösa Four Seasons i Beverly Hills. Jag åt den gången också, dock mat som rullats in på vagn, gömd under en silverkupol. Nu halvsitter jag i Vilnius och äter butiksgrillat kycklingbröst på medhavd papptallrik. Skilda världar.

Men jag är fan så mycket mer lycklig nu.
Och det är ju det som räknas.

IMG_20180401_122213

Den allsvenska fotbollssäsongen är igång och för första gången på femton år har jag inte ett säsongskort på Hammarbys matcher.  Men mentalt är jag åtminstone med i matchen.