Februari, knäböj och tricks.

Februari kom och gick.

Nu välkomnar jag mars månad med sällan skådad tilltro och en stilla förhoppning att den hög med standby-tider jag tilldelats ska resultera i lite prima flygtid. Just denna månads schema gav mig nämligen hjärtsnörp när den på digitalt manér dök upp i mejlkorgen. Min ursprungliga flygtid estimerades nämligen till 19 timmar. För hela mars månad. Efter lite påtryckningar (läs: knäböj och mild gråt) fick jag ett pass till Oslo vilket ger mig några timmar till. Men ändå – knappt 24 bekräftade flygtimmar på en månad måste anses vara lite väl lojt.

IMG_20180214_132938_757

Kraftverk i Tyskland, om jag inte minns fel det vill säga.

IMG_20180305_151247

Tankdags!

Detta kan vägas mot en gammal kurskamrat som knegar hos ett visst irländskt lågprisbolag (inga namn nämnda) och som nyligen flyttades från en bas till en annan på grund av bristande flygtid. Hur många timmar som ansågs vara för få? 60 timmar. Vilket alltså är något jag aldrig ens sniffat på under en månad så här långt. Det är skillnad på folk och folk.

Så varför inte bara tacka och ta emot? Jag har ju trots allt betalt oavsett hur mycket (lite) jag flyger? Well, i mitt fall handlar det om en vilja att bli bättre och utvecklas. Så här pass tidigt i min karriär är kontinuitet viktigt och därför flyger jag gärna så mycket det bara går, oavsett tid på dygnet eller destination. Om det är någon form av tröst i sammanhanget är det i alla fall att min ihärdighet gett visst resultat och jag har hittills betydligt fler flygtimmar på kontot än mina kollegor som började samtidigt som mig. Alltid något.

IMG_20180218_152550_954

Upptäcker sakta men säkert nya ställen i Riga. Ovan är Segerparken vilken ligger runt tre kilometer från min lägenhet. Bonusfakta: Letterna älskar längdskidåkning under ordnade former.

Bakgrunden till de begränsade flygtimmarna är att bolaget under vinterhalvåret väljer att vila en del av våra B737:or (vilket för den som inte är så bekant med lingon alltså är den modell jag åkar flyga) till fördel för mindre turbopropellerplan samt vårt nya flaggskepp – fransyskan Bombardier CS300. När sommarschemat drar igång i april så bör det alltså vankas lite mer flygtid. Den som lever får som bekant se.

Annars trivs jag som fisken i vattnet med flygandet. Det är på många sätt en fantastisk plantskola eftersom vi från dag ett slängs in i hetluften och manövrerar på gigantiska flygplatser som Frankfurt och Amsterdam. Inga ödsliga asfaltslängor på sömniga åkrar här inte! Generellt är också kaptenerna trevliga och villiga att lära ut en del tricks, trots att den officiella träningsbiten är över. Och ingen dag är den andra lik.

IMG_20180219_092255_605

Redo för bagage i Amsterdam.

IMG_20180221_103915_1

Minsta tillåtna höjdseparering mellan trafik är 1000 fot vilket i runda slängar är drygt 300 meter. Ofta ser vi med andra ord andra luftfarare glida förbi, på behörigt avstånd.

För någon vecka upptäckte vi på plats i München att en av våra fartbromsar inte stängdes korrekt. De lokala teknikerna kallades in, kikade på problemet men kunde av licensskäl (de får rent juridiskt inte arbeta på vår äldre modell av 737) inte lösa problemet. Hade vi kunnat flyga i alla fall? Högst troligtvis. Men inom flyget är säkerhetsribban lagd så pass högt att man aldrig ens är i närheten av att chansa. Det är en detalj jag verkligen uppskattar med min arbetsgivare. Det är aldrig tal om följdfrågor eller knorrande. Om vi bedömer att säkerheten ens marginellt teoretiskt är hotad då flyger vi inte.

Punkt slut.

Vi ställde således in returflygningen och två tekniker fick sätta sig på ett plan till den tyska metropolen. Samtidigt som dessa löste problemet fick jag och kaptenen ligga på varsitt hotellrum någon kilometer därifrån och rulla tummarna tills problemet var löst. Därefter flög vi hem ett tomt plan (passagerarna var sedan länge omdirigerade till andra flighter) och landade problemfritt i ett frostigt (20 sköna minusgrader) Riga på morgonkvisten.

Som sagt, ingen dag är den andra lik.

IMG_20180222_105631

Tomt i kabinen hem på väg från München. Då inga flygvärdinnor fanns tillgängliga fick vi själva lista ut hur kaffebryggaren funkar.

IMG_20180223_021813_783

En hyfsat ovan känsla att flyga med dörren öppen. Men som sagt, finns inga passagerare ombord är det så klart helt okej.

Annonser