Måhända, Vilnius och steril.

Måhända resonerade tidigare klagosång på något magiskt vänster hos vår planeringsavdelning – efter en lite väl lång semester har det nämligen blivit en del flygande för undertecknad. Detta inte minst då dagarna då jag planerats som reserv genererat en del flaxande, till mer eller mindre exotiska destinationer. Inte för att jag hade tackat nej till 10-20 timmar till, men man får som bekant inte vara girig.

IMG_20180205_095201_859

Vi landade tidigt i Amsterdam så jag hade gott om tid att under ”däcksparkarvarvet” dokumentera denna skönhet för kommande generationer. 

IMG_20180203_141721_597

Sicken skönhet!

Min tre dagar långa sejour till Litauens huvudstad Vilnius blev en höjdare. Nu har jag förvisso högst modesta krav på hotell när jag reser i tjänsten (gärna salmonellafritt, tillgång till ett löpband, etc.) men här infriades typ alla krav. CNN gick varmt på dumburken som var av platt slag, gymmet lirade tonårsidolerna Green Day i högtalarna och en vacker stadskärna fläkte ut sina ädlare delar under en krispigt blå vinterhimmel. Kanske hade jag tur, kanske förtjänade jag det.

IMG_20180207_170207_520

Vi ringer förvisso in vår bränsleorder i förväg men det skadar inte att påminna markpersonalen om vilken siffra vi vill ha i tanken. Kuriosa: inom det kommersiella flyger kvantifieras bränsle i form av vikt. Ovan är alltså önskemålet 7500 kilo prima flygfotogen.

IMG_20180204_144125_970

God morgon Amsterdam! Kollegor från Riga väntar bredvid vår kärra med destination Vilnius.

Det blev tre turer till Amsterdam, samtliga av modell “upp-i-ottan”. Jag hade förmånen att ha såväl en trevlig kapten som trevlig kabinbesättning och flygningarna var lika behagliga som lärorika. Faktum är att jag under dylika förhållanden föredrar att vara stationerad på hotell snarare än att bo “hemma” i Riga. Utöver ett smalt finanisellt bidrag (som dock kommer väl till pass) för besväret att bo på annan ort är nämligen allt så väl uppstyrt, vilket underlättar livet.

Man vaknar, äter frukost, planerar flygningen, blir körd till flygplatsen, flyger, kommer hem, gymmar, äter middag, sover. Typ så.

Det må låta som en lite steril tillvaro, men jag gillar det.

IMG_20180209_162307_695

Avgång från ett soligt Stockholm, dock med mig som passagerare ute i kabinen.

IMG_20180211_154025_547

Här har ni mitt kontor.

Jag har annars spenderat de senaste dagarna som reserv vilket har visat sig innebära att planeringsavdelningen ringer och omvandlar min kommande dag till en så kallad standby-placering, drygt tio timmar i förväg. Rent juridiskt innebär detta att jag ska kunna infinna mig på flygplatsen inom en timme om behovet finns. Och hittills har det alltså blivit utdelning på samtliga dagar. I förrgår blev det dels en tur till Tallinn följt av kvällsflygning tillika debut på Frankfurts monstruöst stora flygplats. Taxningen var som inget annat jag upplevt, med flertalet frekvensbyten och instruktioner för att ledas fram tryggt till gaten. Som alltid i Tyskland är dock allt så pass väl organiserat att det bara flyter på, utan större störningar.

IMG_20180211_220555_1

Efter en hyfsat isig inflygning lämnade vi klaffarna utfällda för att våra tekniker skulle kunna inspektera eventuella kvarlämningar. För icke initierade är det dessa klaffar som kan ses fällas ut vid start och landning, detta för att öka bärkraften vid låg fart.

Inatt fick jag ytterligare en intressant upplevelse att ömt stuva ned i den erferenhetsmäsiga ryggsäcken. Detta i form av en nattflygning till Vilnius där jag fick spendera lite drygt fyra timmar på hotell innan vi vände tillbaka till Riga. Att säga att dygnet vändes upp och ned är kanske the understatement of detta århundrade. Kom hem runt sju i ottan och sov till lunch, dock med en sömn som frekvent punkterades av min italienska granne som animerat bråkade telefonledes med sin flickvän på andra sidan väggen.

Imorgon väntar ännu en dag på standby. Håll tummarna för en lagom sexig destination och mänsklig arbetstid.

IMG_20180213_145110

Varsågod för given selfie.

 

 

 

Annonser