Avslappnat, planeringsavdelningen och tredjedel.

Min line-check som föredömligt avslappnat beskrevs i föregående inlägg följdes av en nästan två veckor lång semester av så kallat “oönskat” slag. Faktum är att vi kanske har lite väl mycket ledigt så här på vinterhalvåret, en märklig insikt då de flesta säkerligen skulle vilja ha just lite mer av den varan i sin vardag. Men mitt mål är som bekant att håva in timmar och bygga erfarenhet. Och då känns nuvarande schema lite väl futtigt, inte minst när man pratar med gamla skolkamrater som hamnat hos en viss irländsk konkurrent där timmarna formligen väller in på erfarenhetskontot.

Men, men.

IMG_20180121_150956

Åter hemma på kungliga Södermalm där solen aldrig riktigt går ned och bla bla bla.

Efter min ledighet återvände jag till Riga, lagom ringrostig. Faktum är att jag inte hade några flygningar bokade utan stod som standby respektive reserv under några dagar. En kollega hade haft en tuff vecka och frågade mig om jag kunde tänka mig att ta en av hans flygningar, vilket jag slog till på. Denne fick i sin tur min standby-slot vilken dock senare under dagen omvandlades till en tur/retur till Arlanda (dit jag för övrigt fortfarande inte kommit än). Själv fick jag en behaglig färd i ottan till Bryssel och kunde därmed håva in ytterligare lite tid. Dasgen därpå radade planeringsavdelningen upp flygningar, endast för att timmen senare stryka allt på grund av att (som det skulle visa sig) för att de hade missuppfattat exakt hur många timmar jag radat upp så långt.

IMG_20180122_203438

Letterna kan det där med produktutveckling.

Det är nämligen så att två i bolaget nya piloter inte får flyga med varandra så länge inte någon av dom passerat en viss tidsgräns. I efterhand visade det sig dock att de missförstått, kaptenen ifråga hade passerat sina timmar så det hade med facit i hand fungerat finfint. Nåja, nu fick jag en ledig dag och kvällen därpå gjorde jag debut i Kievs gamla stänkare till huvudflygplats – Boryspil. Elva sköna minusgrader var det som mötte upp och det blev ingen lång sejour på marken. På grund av skyhög bränslekostnad i Ukraina valde vi att inte ens tanka utan var efter drygt en halvtimme på väg tillbaka till Riga.

IMG_20180124_131404

Kallt värre.

Just det senare är ett fenomen som förekommer lite varstans där bränslepriset är högt (eller andra faktorer spelar in). Det är alltid upp till kaptenen att välja men då föreslås det från planerarnas håll att vi ska tanka dubbelt upp på hembasen för att undvika dyrare kostnader på destinationen. Det är så klart inte alltid möjligt. Vikt kontra kostnad är en delikat balans och ibland går det helt enkelt inte att flyga med full tank, inte minst om planet är fullt med passagerare och bagage.

På tal om bränsle och vikt – till skillnad från fallet med sportplan och markfordon räknar vi bränsle i just viktenheter, snarare än liter eller gallons. Och det är inga små mängder vi pratar om. De plan jag flyger – Boeing 737-300 respektive 737-500 (en kortare variant än den föregående, den högre modellsiffran till trots) – tar i runda slängar 16 ton flygbränsle, fördelat på vingar och tanken under kabinen. Nu är det dock ytterst ovanligt att vi tankar fullt. Vanligtvis stannar totalen för en flygningen på knappt en tredjedel av siffran ovan då rutterna vi flyger inte kräver mer än så.

IMG_20180124_125123

Rigas snöpluton jobbar hårt för brödfödan.

Slut på lektionen.

Om några dagar blir det återigen storartad retur till mitt nya hemland. Då väntar en helg i Litauens huvudstad Vilnius, ett gäng hotellnätter och en hög flygningar till tulpanriket Amsterdam.

Annonser