Praktiken, kontorskrigare och mamma.

Vi börjar i vanlig ordning med det roliga.

Som purfärsk pilot i linjetrafik gör man som bekant först 40 turer tillsammans med en så kallad Line Training Captain. Denne sätter betyg på ens färdigheter, ställer kluriga frågor och ser allt som oftast till att man sitter på helspänn under passen. Denna härliga upplevelse får som lök på laxen givetvis en avrundning i form av ett test. Hos oss består detta i fyra turer (eller i praktiken två stycken tur/retur-pass) som övervakas av en examinator. Därefter räknas man mer eller mindre som en vanlig knegare. Dessutom följer en mindre lönehöjning också som innebär att jag nu håvar hem hela en fjärdedel av min tidigare lön som stolt kontorskrigare.

IMG_20180107_112105

På väg från rullbanan till gate i Amsterdam rullar man som synes över denna bro. Pampigt.

Nåväl, i mitt fall skedde den första resan till München i torsdags kväll följt av Wien dygnet därpå.

Vädermässigt hade jag en del tur och fick i stort sett två fina resor där naturen alltså tog sig i kragen och levererade nästintill skakfritt leverne för passagerarna. Som ren bonus kostade sig min gravallvarlige examinator på ett litet skämt efter landningen i fredags. Med sitt patentsökta pokerfejs sträckte han fram nävarna när motorerna varvat ned och passagerarna traskade ut på jetbryggan.

“Pick a hand”, sade han och syftade på de två stängda händerna framför min näsa.

Jag valde höger hand och en liten lapp med ett “Pass” föll ut. Eftersom kulturskillnader finns var han dock noga med att visa att även den andra handen innehöll en likadan lapp, för att undvika missförstånd.

IMG_20180110_200356

Berlin har i mitt fall alltid bjudit på fint väder men häromkvällen var det tokdimma…

Nu tvivlade jag aldrig på resultatet, det är en fin känsla att långsamt känna att man förstår sig på planet, hur systemen agerar och svarar på ens order.

En mindre fin känsla var det att komma hem och få ett samtal från min mor som med svag stämma förklarade att hennes hjärta stannat tre dagar tidigare. Min pappa lyckades få igång henne och fick till slut en väktarbil att stanna och hjälpa till. Mina tankar går också till den förare som körde förbi utan att stanna. För en dag kanske den personen också behöver hjälp, när livet är skört och tiden knapp.

Men det kanske fanns viktigare platser att vara på.

Vad vet jag.

IMG_20180110_205535

…vilket inte direkt gjorde underverk för sikten. I situationer som dessa sköter kaptenen starten eftersom jag ej har tillräckligt med erfarenhet för att rent juridiskt utföra momentet.

Min mamma mår hur som helst nu bättre, har en stycke högteknologisk magi inopererat i hjärttrakten och ser fram emot en nystart i livet.

“Vi ville inte oroa dig”, förklarade hon.

Och jag kände mig med ens som dels världens sämsta människa. Dock världens sämsta människa med världens finaste föräldrar. För utan deras stöd och uppoffran hade jag inte varit här idag. Och det är ett stöd som som synes inte verkar upphöra ens när livet hänger på det.

Tänkvärt.

Så mor och far. Tack för att ni finns och är de tänkande, kännande varelser ni gång på gång bevisar att ni är. Jag älskar er ovillkortligt och gränslöst.

Men nästa gång ringer ni.

Okej?

IMG_20180110_204952

Nattmys i cockpit.

Annonser