Drygt, kvickare och Amsterdam.

Jag är drygt en vecka från min linecheck och befinner mig i skrivande stund i horisontellt läge. Platsen är åttonde våningen på Tallink City Hotel i Tallin och mentalt är jag hyfsat slutkörd efter tre dagar med tidiga morgonflyg. Mitt bolag har i praktiken tre baser och därför lånas vi ibland ut från hemmet i Riga till Tallinn eller Vilnius där vi då spenderar några nätter på hotell och utgår tillfälligt från respektive ställe. De senaste två dagarna har jag sonika flugit rutten Tallin-Amsterdam vilket även sker i morgon, vartefter jag åter styr kosan mot Riga för två dagars ledighet.

IMG_20180103_104637_1

Avisning. Vid temperaturer under tio plusgrader i kombination med nederbörd (eller om vi redan har exempelvis snö på vingarna) avisar vi planet. Planets utsatta delar spolas då med en vätskeblandning har olika egenskaper beroende på behov. Ibland räcker det med att tvätta bort befintlig snö, ibland skyddas även flygplanskroppen under en viss period från nederbörd. När vi väl är i luften har vi inbyggda skydd så processen utförs bara för starten i sig. Detta kan ske på lite olika vis, här på en separat avisningsplats nästintill rullbanan i Bryssel.

Det har varit några riktigt intensiva veckor och jag har arbetat långa dagar såväl julafton som nyår. Inte för att jag klagar, jag är som sagt här för att bygga erfarenhet och ju snabbare timmarna rasslar in desto kvickare får jag möjlighet att utvärderas i form av en linecheck. Detta test består i några flygningar där en examinator sitter med i bakgrunden för att utvärdera om man är redo att flyga i linjetrafik, utan begränsningar. Just nu befinner jag mig rent tekniskt i träning, något inte alla kaptener milt sagt kanske inser. Att vara styrman handlar till hälften om att hantera människor och personligheter, det har jag snabbt fått erfara.

IMG_20180105_094836

Tankning, lastning och kort paus i Amsterdam. Den som är ”vakande pilot” och alltså rent juridiskt inte flyger planet startar rutten med att kolla att planet är i gott skick. Branschlingo: att ”sparka däck”.

De senaste dagarna har varit riktigt lärorika och min kapten blandar detaljrika utfrågningar om flygplansmodellen med berättelser om hur det var att vara pilot i det forna Sovjet. En minst sagt intressant arbetsvardag med andra ord.

Vi har besökt ett gäng olika flygplatser. På nyårsafton tog jag en sväng till Oslo följt av Berlin, där vackra fyrverkerier lyste upp vår inflygning. Pampigt.  Jag har även landat i Helsingfors, Wien, Bryssel, Tallin och allra senast Amsterdam. Den senare är lite extra kul att flyga på eftersom vi ofta i simulatorn befann oss i just Amsterdam när jag gjorde min MCC.

IMG_20180105_105858

Nytt fartrekord idag. Till slut blev det 520 knop tack vare sjuklig medvind. Detta motsvarar en hastighet på cirkus 965 kilometer i timmen på marken. Jisses.

Flygplatsen känns med andra ord lite småbekant, trots att jag tidigare aldrig själv landat där. Kontrasterna är stora, från lugna Tallinn till extremt hetsiga Amsterdam, där det stundtals kan vara svårt att komma ut på frekvensen för att begära motorstart eller taxning. Det gäller med andra ord att vara kvick och hålla tungan rätt i mun.

Imorgon bitti bär det alltså återigen av till den holländska huvudstaden innan vi får resa som reguljära passagerare på planet hem till Riga. Då ska här sovas, vill jag lova.

IMG_20180105_111455

Vackra vyer. Har man en längre flygning kan man alltid kika ut genom fönstret och inse att man faktiskt gör det här på riktigt.

IMG_20180105_103730

Kö ut på rullbanan i Amsterdam. Längst fram är kollegor på väg till Riga följt av en plåtfågel från Delta.