Avslappnat, planeringsavdelningen och tredjedel.

Min line-check som föredömligt avslappnat beskrevs i föregående inlägg följdes av en nästan två veckor lång semester av så kallat “oönskat” slag. Faktum är att vi kanske har lite väl mycket ledigt så här på vinterhalvåret, en märklig insikt då de flesta säkerligen skulle vilja ha just lite mer av den varan i sin vardag. Men mitt mål är som bekant att håva in timmar och bygga erfarenhet. Och då känns nuvarande schema lite väl futtigt, inte minst när man pratar med gamla skolkamrater som hamnat hos en viss irländsk konkurrent där timmarna formligen väller in på erfarenhetskontot.

Men, men.

IMG_20180121_150956

Åter hemma på kungliga Södermalm där solen aldrig riktigt går ned och bla bla bla.

Efter min ledighet återvände jag till Riga, lagom ringrostig. Faktum är att jag inte hade några flygningar bokade utan stod som standby respektive reserv under några dagar. En kollega hade haft en tuff vecka och frågade mig om jag kunde tänka mig att ta en av hans flygningar, vilket jag slog till på. Denne fick i sin tur min standby-slot vilken dock senare under dagen omvandlades till en tur/retur till Arlanda (dit jag för övrigt fortfarande inte kommit än). Själv fick jag en behaglig färd i ottan till Bryssel och kunde därmed håva in ytterligare lite tid. Dasgen därpå radade planeringsavdelningen upp flygningar, endast för att timmen senare stryka allt på grund av att (som det skulle visa sig) för att de hade missuppfattat exakt hur många timmar jag radat upp så långt.

IMG_20180122_203438

Letterna kan det där med produktutveckling.

Det är nämligen så att två i bolaget nya piloter inte får flyga med varandra så länge inte någon av dom passerat en viss tidsgräns. I efterhand visade det sig dock att de missförstått, kaptenen ifråga hade passerat sina timmar så det hade med facit i hand fungerat finfint. Nåja, nu fick jag en ledig dag och kvällen därpå gjorde jag debut i Kievs gamla stänkare till huvudflygplats – Boryspil. Elva sköna minusgrader var det som mötte upp och det blev ingen lång sejour på marken. På grund av skyhög bränslekostnad i Ukraina valde vi att inte ens tanka utan var efter drygt en halvtimme på väg tillbaka till Riga.

IMG_20180124_131404

Kallt värre.

Just det senare är ett fenomen som förekommer lite varstans där bränslepriset är högt (eller andra faktorer spelar in). Det är alltid upp till kaptenen att välja men då föreslås det från planerarnas håll att vi ska tanka dubbelt upp på hembasen för att undvika dyrare kostnader på destinationen. Det är så klart inte alltid möjligt. Vikt kontra kostnad är en delikat balans och ibland går det helt enkelt inte att flyga med full tank, inte minst om planet är fullt med passagerare och bagage.

På tal om bränsle och vikt – till skillnad från fallet med sportplan och markfordon räknar vi bränsle i just viktenheter, snarare än liter eller gallons. Och det är inga små mängder vi pratar om. De plan jag flyger – Boeing 737-300 respektive 737-500 (en kortare variant än den föregående, den högre modellsiffran till trots) – tar i runda slängar 16 ton flygbränsle, fördelat på vingar och tanken under kabinen. Nu är det dock ytterst ovanligt att vi tankar fullt. Vanligtvis stannar totalen för en flygningen på knappt en tredjedel av siffran ovan då rutterna vi flyger inte kräver mer än så.

IMG_20180124_125123

Rigas snöpluton jobbar hårt för brödfödan.

Slut på lektionen.

Om några dagar blir det återigen storartad retur till mitt nya hemland. Då väntar en helg i Litauens huvudstad Vilnius, ett gäng hotellnätter och en hög flygningar till tulpanriket Amsterdam.

Annonser

Praktiken, kontorskrigare och mamma.

Vi börjar i vanlig ordning med det roliga.

Som purfärsk pilot i linjetrafik gör man som bekant först 40 turer tillsammans med en så kallad Line Training Captain. Denne sätter betyg på ens färdigheter, ställer kluriga frågor och ser allt som oftast till att man sitter på helspänn under passen. Denna härliga upplevelse får som lök på laxen givetvis en avrundning i form av ett test. Hos oss består detta i fyra turer (eller i praktiken två stycken tur/retur-pass) som övervakas av en examinator. Därefter räknas man mer eller mindre som en vanlig knegare. Dessutom följer en mindre lönehöjning också som innebär att jag nu håvar hem hela en fjärdedel av min tidigare lön som stolt kontorskrigare.

IMG_20180107_112105

På väg från rullbanan till gate i Amsterdam rullar man som synes över denna bro. Pampigt.

Nåväl, i mitt fall skedde den första resan till München i torsdags kväll följt av Wien dygnet därpå.

Vädermässigt hade jag en del tur och fick i stort sett två fina resor där naturen alltså tog sig i kragen och levererade nästintill skakfritt leverne för passagerarna. Som ren bonus kostade sig min gravallvarlige examinator på ett litet skämt efter landningen i fredags. Med sitt patentsökta pokerfejs sträckte han fram nävarna när motorerna varvat ned och passagerarna traskade ut på jetbryggan.

“Pick a hand”, sade han och syftade på de två stängda händerna framför min näsa.

Jag valde höger hand och en liten lapp med ett “Pass” föll ut. Eftersom kulturskillnader finns var han dock noga med att visa att även den andra handen innehöll en likadan lapp, för att undvika missförstånd.

IMG_20180110_200356

Berlin har i mitt fall alltid bjudit på fint väder men häromkvällen var det tokdimma…

Nu tvivlade jag aldrig på resultatet, det är en fin känsla att långsamt känna att man förstår sig på planet, hur systemen agerar och svarar på ens order.

En mindre fin känsla var det att komma hem och få ett samtal från min mor som med svag stämma förklarade att hennes hjärta stannat tre dagar tidigare. Min pappa lyckades få igång henne och fick till slut en väktarbil att stanna och hjälpa till. Mina tankar går också till den förare som körde förbi utan att stanna. För en dag kanske den personen också behöver hjälp, när livet är skört och tiden knapp.

Men det kanske fanns viktigare platser att vara på.

Vad vet jag.

IMG_20180110_205535

…vilket inte direkt gjorde underverk för sikten. I situationer som dessa sköter kaptenen starten eftersom jag ej har tillräckligt med erfarenhet för att rent juridiskt utföra momentet.

Min mamma mår hur som helst nu bättre, har en stycke högteknologisk magi inopererat i hjärttrakten och ser fram emot en nystart i livet.

“Vi ville inte oroa dig”, förklarade hon.

Och jag kände mig med ens som dels världens sämsta människa. Dock världens sämsta människa med världens finaste föräldrar. För utan deras stöd och uppoffran hade jag inte varit här idag. Och det är ett stöd som som synes inte verkar upphöra ens när livet hänger på det.

Tänkvärt.

Så mor och far. Tack för att ni finns och är de tänkande, kännande varelser ni gång på gång bevisar att ni är. Jag älskar er ovillkortligt och gränslöst.

Men nästa gång ringer ni.

Okej?

IMG_20180110_204952

Nattmys i cockpit.

Drygt, kvickare och Amsterdam.

Jag är drygt en vecka från min linecheck och befinner mig i skrivande stund i horisontellt läge. Platsen är åttonde våningen på Tallink City Hotel i Tallin och mentalt är jag hyfsat slutkörd efter tre dagar med tidiga morgonflyg. Mitt bolag har i praktiken tre baser och därför lånas vi ibland ut från hemmet i Riga till Tallinn eller Vilnius där vi då spenderar några nätter på hotell och utgår tillfälligt från respektive ställe. De senaste två dagarna har jag sonika flugit rutten Tallin-Amsterdam vilket även sker i morgon, vartefter jag åter styr kosan mot Riga för två dagars ledighet.

IMG_20180103_104637_1

Avisning. Vid temperaturer under tio plusgrader i kombination med nederbörd (eller om vi redan har exempelvis snö på vingarna) avisar vi planet. Planets utsatta delar spolas då med en vätskeblandning har olika egenskaper beroende på behov. Ibland räcker det med att tvätta bort befintlig snö, ibland skyddas även flygplanskroppen under en viss period från nederbörd. När vi väl är i luften har vi inbyggda skydd så processen utförs bara för starten i sig. Detta kan ske på lite olika vis, här på en separat avisningsplats nästintill rullbanan i Bryssel.

Det har varit några riktigt intensiva veckor och jag har arbetat långa dagar såväl julafton som nyår. Inte för att jag klagar, jag är som sagt här för att bygga erfarenhet och ju snabbare timmarna rasslar in desto kvickare får jag möjlighet att utvärderas i form av en linecheck. Detta test består i några flygningar där en examinator sitter med i bakgrunden för att utvärdera om man är redo att flyga i linjetrafik, utan begränsningar. Just nu befinner jag mig rent tekniskt i träning, något inte alla kaptener milt sagt kanske inser. Att vara styrman handlar till hälften om att hantera människor och personligheter, det har jag snabbt fått erfara.

IMG_20180105_094836

Tankning, lastning och kort paus i Amsterdam. Den som är ”vakande pilot” och alltså rent juridiskt inte flyger planet startar rutten med att kolla att planet är i gott skick. Branschlingo: att ”sparka däck”.

De senaste dagarna har varit riktigt lärorika och min kapten blandar detaljrika utfrågningar om flygplansmodellen med berättelser om hur det var att vara pilot i det forna Sovjet. En minst sagt intressant arbetsvardag med andra ord.

Vi har besökt ett gäng olika flygplatser. På nyårsafton tog jag en sväng till Oslo följt av Berlin, där vackra fyrverkerier lyste upp vår inflygning. Pampigt.  Jag har även landat i Helsingfors, Wien, Bryssel, Tallin och allra senast Amsterdam. Den senare är lite extra kul att flyga på eftersom vi ofta i simulatorn befann oss i just Amsterdam när jag gjorde min MCC.

IMG_20180105_105858

Nytt fartrekord idag. Till slut blev det 520 knop tack vare sjuklig medvind. Detta motsvarar en hastighet på cirkus 965 kilometer i timmen på marken. Jisses.

Flygplatsen känns med andra ord lite småbekant, trots att jag tidigare aldrig själv landat där. Kontrasterna är stora, från lugna Tallinn till extremt hetsiga Amsterdam, där det stundtals kan vara svårt att komma ut på frekvensen för att begära motorstart eller taxning. Det gäller med andra ord att vara kvick och hålla tungan rätt i mun.

Imorgon bitti bär det alltså återigen av till den holländska huvudstaden innan vi får resa som reguljära passagerare på planet hem till Riga. Då ska här sovas, vill jag lova.

IMG_20180105_111455

Vackra vyer. Har man en längre flygning kan man alltid kika ut genom fönstret och inse att man faktiskt gör det här på riktigt.

IMG_20180105_103730

Kö ut på rullbanan i Amsterdam. Längst fram är kollegor på väg till Riga följt av en plåtfågel från Delta.