Arlanda, frodigt och nobel.

Morgonen efter att jag landade på Arlanda var jag tillbaka på jobbet. Hatten av för denna eminenta kommunikationsbyrå som inte gjort annat än stöttat och uppmuntrat mitt beslut att testa en karriär i skyn. På många sätt har det också varit en allt annat än enkel kalkyl att byta bransch, för faktum är att jag trivs bra med mina fyndiga, kloka kollegor. Att kasta sig ut i det okända, skjuta sin hårt upparbetade månadslön rejält i sank och gå från en något sånär senior position till en klorofyllgrön sådan är inget lätt beslut.

Men nu är det hur som haver taget. Beslutet alltså.

Den 13 november återvänder jag till Riga och påbörjar en lite drygt tre veckor lång Operator Conversion Course hos airBaltic. Därefter kliver jag ned på linjen och börjar flyga som styrman på nämnda bolag. Kontraktet är temporärt och allt annat än ekonomiskt frodigt, men det är en början på något.

På exakt vad, det får framtiden utvisa.

IMG_20171025_165100

Jag skyller den suddiga framtoningen på den tidiga timmen. Samt en jäkligt dålig mobilkamera. Jag är som vanligt felfri när det kommer till fotokonst. Här har ni hur som haver den 737-700NG-simulator som står ute hos CAE på Arlanda.

Fram till dess knegar jag som sagt vidare på mitt gamla jobb där jag spenderar dagarna med modernt gruvarbete, vilket på medieknegarmanér innebär att snickra på budskapsplattformar, skriva talmanus och snacka med journalister. Inte fy skam det heller. Och därmed inte sagt att flyget lagts helt i dvala i väntan på november.

Snarare har jag hållt mig sysselsatt med en skillnadskurs för de något nyare modellerna av Boeing 737, populärt kallat “Next Generation”. I Riga flög vi nämligen in oss på den äldre generationens kärror och trots att licensen i sig omfattar alla 737-modeller från 300-serien upp till varianten med det svängiga tillägget 900 är det inte riktigt så lätt i praktiken. För vill jag i verkligheten flyga dessa nyare modeller krävs alltså mer nötande av böcker – vilket i träningslingo omnämns som skillnadsträning.

I mitt fall handlade det om en teorikurs där skillnaderna mellan generationerna radades upp och sedan avhandlades i ett prov. På ett sätt känns det bra att ha börjat träna på ett mer komplext plan och sedan följa upp med ett mer modernt, enkelt dito. För lite så är det, de moderna varianterna har gjort livet lättare för piloterna. Stora skärmar ger bättre överblick än tidigare, det finns mer tekniska finesser som till exempel gör det svårt att skada en motor vid uppstart och bland annat trycksättningssystemet är betydligt mindre komplext på de nya plåtfåglarna än förr.

IMG_20171025_165137

Jag vet, den ser inte lika majestätiskt ut på håll. Men skenet bedrar, etc. 

Detta följdes sedan av ett simulatorpass som i bästa mardrömsanda skedde mitt i natten ute vid Arlanda flygplats. Förkyld som en stork lånade jag farsgubbens bil, körde iväg i natten och anlände i god tid till passets start klockan 02:00. Efter ett par koppar kaffe, en teknisk genomgång och det obligatoriska simulatorstrulet drog vi därefter igång drygt timmen senare. Därefter följde ett två timmar långt pass där jag och fransmannen turades om att köra lite inflygningar och allmänna manövrar i en mycket fin 737-700-simulator som påminde en hel del om den variant vi hade hos SAA i Västerås. Fast denna rörde sig så klart och var på de flesta sätt något mer nobel i sin gestalt.

Sammanfattningsvis, gav denna exkursion i den arla morgonstunden mig ett par nödvändiga kråkor i min loggbok och nu har jag alltså tekniskt sett rätt att flyga lejonparten av de 737-or som finns ute på marknaden. Gott så.

Nu väntar Riga.

Häng med.