Klok, Östersjön och 737.

Ibland blir man inte riktigt klok på hur livet fungerar.

Efter att ha sökt etthundrasex tjänster (för att vara ytterst exakt) började jag fundera över hur jag bäst skulle fortskrida under hösten för att inte bli frostbiten och svalna i flygbolagens ögon. Sedan jag började mina studier har jag haft blicken på möjligheten att ta en så kallad Type Rating (en sorts körkort för en specifik modell) för Boeing 737 hos Air Baltic i Riga. Detta av flera skäl. Dels för att jag har hört mycket gott om träningsorganisationen ifråga, dels för att det känns bra att träna så nära ett faktiskt flygbolag.

Min MCC-lärare visade sig ha arbetat för just Air Baltic som häromdagen hörde av sig, förklarade att de hade fått ett avhopp och undrade om jag skulle vara intresserad av att betala för en type rating, till ett extra förmånligt pris så klart. Det här fick den mentala bollen att rulla. Jag ringde runt till mina pilotvänner som alla gav tummen upp. Jag satt med miniräknaren och fipplade med hur ekonomin skulle påverkas.

IMG_20170809_181151

Bonusbild 1: Regnigt på Heathrow efter intensivt jobbmöte.

Framförallt funderade jag kring vad jag vill med min tänkta karriär.

Och svaret på den frågan är att jag vill flyga för ett respektabelt bolag samtidigt som jag ger mig själv möjligheten att utvecklas som människa såväl som pilot.

Måhända skulle jag kunna fortsätta flyga in Cessna-timmar till ett facilt pris av runt 1500 kronor i timmen, allt för att sakta men säkert kunna addera några ytterligare timmar i loggboken. Eller så tar jag tjuren vid hornen och ger mig i kast med historiens mest tillverkade passagerarflygplan – Boeing 737.

Så jag svarade Air Baltic och pangade in min första delbetalning.

Och som medierna ofta brukar säga: ni kan aldrig ana vad som hände sen.

IMG_20170726_153750

Bonusbild 2: Min goda vän Viktor är på gott humör efter passagerardebut i ett PA28 i Västerås.

För timmar efter dess att mina elektroniska dinarer letat sig över Östersjön så ringer ett visst irländskt lågprisbolag och kallar mig till en intervju. Nu är förvisso en kallelse inget konkret arbetserbjudande. Men ändå. Efter rymdliknande vakuumtystnad så händer allt så klart samtidigt.

Hur jag löser det?

Genom att tuta på enligt den ursprungliga planen. För i grund och botten har inget förändrats. Jag gillar Riga som stad, vet att Air Baltic erbjuder mycket god träning och hoppas att den kunskap jag anskaffar mig ska leda till något gott.

På måndag drar allt igång, till att börja med på distans. Därefter flyttar jag under en dryg månad till Riga och påbörjar träningen som kulminerar med en flygning i ett tvättäkta Boeing 737.

Nervöst?
Jajemen?

Stort?
Absolut.

IMG_20170731_231614

Undertecknad, anno 1988. Pellefant, Fanta och ett McDonnell Douglas DC-9.

Annonser