Sked, vinklar och polcirkeln.

Det är med en sober sked försiktighet jag skriver följande rader.

Inte för att jag på något sätt är vidskeplig eller tror på allsmäktiga skapare med bostadsadress i skyn. Men man vill ju så klart inte jinxa något. Och detta något i mitt fall råkar vara min schemalagda uppflygning nästa vecka. Men jag chansar, allt för att upplysa dig, kära läsare, om mina framsteg.

IMG_20170428_152722

Minuter innan avgång till Skavsta. Notera den mycket smäckra panelen, min hartass i form av en neongul Lufthansa-penna samt det fina vädret.

 

Faktum är att tempot bromsat upp ganska rejält i takt med att jag närmat mig den här punkten. Jag snittar de senaste par veckorna drygt ett pass i veckan och försöker att göra det bästa av situationen genom att hårdplugga allt jag kan ta till mig utöver den faktiska flygningen. Därför har det blivit en och annan djupdykning ner i flygplansmanualen för att lära sig mer ingående om elsystem och alla möjliga sorters vinklar och vrår på planet jag flyger. Övrig tid har spenderats vid köksbordet, ivrigt planerandes en rutt som ska presenteras inför examinatorn nästa vecka.

Utan att nämna detaljer handlar det om en fiktiv flygning till ett grannland som omfattar mellanlandning och en hel del funderande kring optimal rutt. För att verkligen göra allt minutiöst korrekt har jag som ett resultat funnit mig i telefonsamtal med militärpersonal i Norge, undersökt tillgången på jetbränsle norr om polcirkeln och stött och blött hur höga berg vi egentligen har i Norden.

Bland annat.

Rutten som sådan ska alltså inte flygas i verkligheten, men examinatorn vill se prov på ens kommersiella tänk samt faktiska kunskaper i något så pass viktigt som just planering. Och det senare råkar ju vara någon form av paradgren hos undertecknad så ett visst bibliskt lugn har infunnit sig.

Skärmavbild 2017-05-03 kl. 11.32.12

Den obligatoriska ”här-är-min-rutt”-bilden. Nyköping ser ut som ett designörhänge från Sovjet på grund av att vi fick ligga i väntläge en stund och därefter ge oss in i proceduren som nämns lite längre ned på sidan. FOTO: http://www.flightradar24.com

 

Som sagt, viss torka på flygfronten råder men jag tryckte in mitt sista ruttpass i fredags vilket tog mig och instruktören till exotiska platser som Nyköping och Örebro. Jag var förberedd till tänderna och hade en mycket behaglig tur. På Skavsta fick jag känna på ett för mig i praktiken nytt sätt att angöra en inflygning vilket var intressant och nyttigt. Varianten ifråga är mycket vanlig i USA men i Sverige har vi av oklar anledning i stort sett uteslutande en annan variant och därför kändes det bra att få känna på något annat.

 

Skärmavbild 2017-05-03 kl. 11.51.41

Överkurs för nyfikna: proceduren för en NDB-inflygning på Skavsta bana 08. Vi ankom från nordväst och fick därför först sjunka ned till 2100 fot över NDB-fyren NW, fortsätta ut på kurs 121 i drygt en minut innan vi gjorde vänstersväng för att fånga kurs 301 in mot samma fyr. Efter fyrpassage blev det kurs 287 i 90 sekunder innan en vänstersväng in mot finalen påbörjades. Solklart va?

Egentligen skulle jag flyga imorgon men tiden ändrades och jag valde därför att istället ta passet ifråga på söndag. Något frustrerande (men jag jobbar som bekant stenhårt med mitt zen-tänk, andas djupt etc.), men då morgondagens pass plötsligt visade sig sluta vid midnatt kändes ett annat datum hyfsat självklart.

Nästa vecka väntar annars en final check med min gamla vapendragare (tillika huvudansvarig för min kurs) Fredrik där jag förhoppningsvis bedöms vara redo för uppflygning. Dagen därpå infinner sig ett drygt tre timmar långt teoriförhör för att kolla att mina bokmalsmässiga kunskaper håller och på torsdag är jag alltså till slut schemalagd för uppflygning.

Nu hoppas jag på:

  • Bra väder.
  • Nerver i schack (alternativt stålsättning a´la kryogenisk djupfrysning).
  • Fred på jorden.

Inte nödvändigtvis i den ordningen.