Snöstorm, pluskontot och Visby.

Den som skrollar ned några decimeter på skärmen möts av min soldränkta nuna, fångad i Västerås för ett par veckor sedan. Nu blickar jag ut genom fönstret på Södermalm och möts av en veritabel snöstorm. Allt är således helt i sin ordning, för det är ju fortfarande april månad i konungariket Sverige.

Vädret har varit den enskilt största faktorn den senaste tiden och jag konstaterar återigen att det är lika mycket gåva som förbannelse (för att travestera jänkarna) att förlägga sin flygträning här hemma. På pluskontot står helt klart att det ju ändå är en fördel att få känna på något annat än idealiska förhållanden varje dag. Jag kan inte skaka av mig känslan av att det gör mig till en bättre pilot. Samtidigt är det ju helt klart frustrerande med inställda pass och förändringar i sista sekunden.

IMG_20170422_090236-2

De sista detaljerna på min ruttplanering fixas till på morgonbussen till Västerås. Här var jag sunt ovetandes om att arbetet timmarna senare skulle göras om från grunden.

Just det senare präglade förra veckan då jag i fredags var halvvägs till tunnelbanan för att starta färden mot Västerås då dagens pass ställdes in med anledning av annalkande väderlek. Dagen därpå dök jag upp i ottan i gurkornas stad, förberedd till hårfästet inför vad som skulle bli min första (av totalt två) längre ruttflygningar i DA42:an. Men stenhård sidvind i Västerås sköt upp den planerade avgången från 12:30 till 17:45. Inte så mycket för att sidvind är ett problem vid start som för att det ställer till problem vid en landning, speciellt om det uppmätta värdet överskrider planets demonstrerade tålighet. Den senare starttiden innebar också att stora delar av rutten fick planeras om från grunden, inte minst för att Bromma flygplats (som var en del av den ursprungliga färdplanen) stängt vid den reviderade ankomsttiden.

Men vem bryr sig om fem timmars väntan om man ändå får flyga i slutändan?

IMG_20170422_165545

Jag tröttnar aldrig på att se den här skönheten ur alla möjliga vinklar. Luftens svar på den fräckaste av sportbilar. Här nyligen väckt ur nattvilan i SAA:s servicehangar.

Vinden mojnade och jag samt en gammal lärarbekant från tiden då jag pluggade teori (som numera är verksam på betydligt tyngre plan) gav oss iväg. Rutten tog oss nu direkt till Visby följt av en flygning till Skavsta och därefter raskt hem till Västerås. Vädret var långt från optimalt och bjöd på diverse lustigheter (eller olustrigheter, lite beroende på hur man som sagt ställer sig till det hela). Bland annat upplevde jag mitt livs första så kallade ”wind shear”, ett väderfenomen som oftast kopplas till cumulonimbusmoln (på ren svenska ovädersmoln) där vindriktningen samt styrkan vänder tvärt. Det ledde till en situation där jag plötsligt fann mig själv med gasen i botten samtidigt som planets hastighet sjönk som en sten. Som sagt, lärorikt.

2017-04-22 18.44.17

Samtidigt som undertecknad satt med en kåpa över huvudet (för att inte kunna titta ut utan enbart fokusera på instrumenten) kunde instruktören som synes kosta på sig att fotografera ett molnigt Gotland. FOTO: Martin Trankell

Vi testade lite olika inflygningar och min instruktör smällde lite här och var till med nyttiga scenarioövningar. En motor dog lite plötsligt, instrument försvann. När vi åter tog mark i Västerås var det på gränsen till natt och banbelysningen fick tändas manuellt med tio sekunders bärvåg (ett vanligt förfarande, man sänder helt enkelt tystnad över radion) då tornet var stängt. Ingenting hände, till en början. Precis när vi vände upp på kort final för bana 01 vaknade dock ett pärlband av lampor till liv framför våra nöjda fejs.

En mycket lärorik flygning som synes. Det enda smolket i bägaren var att varken tåg eller buss verkar lämna Västerås efter niosnåret på kvällen så ett stycke fantastiska föräldrar dök minuter innan midnatt upp i bil och hämtade en trött men nöjd son och satte kosan mot Stockholm.

Föräldrar alltså, vilka hjältar.

Skärmavbild 2017-04-25 kl. 10.41.31

Rutten, hyfsat återgiven i efterhand via den briljanta tjänsten FlightRadar24. Några minuter efter Eskilstuna fick vi av lite oklar anledning vika av västerut innan vi återigen fick tillstånd att fortsätta vår rutt mot Visby. Den lilla störningen i ett annars rakt streck innan Visby var ett motorbortfall innan vi tog oss ann en DME-arc för inflygning åt sydväst. Därefter nordväst mot Skavsta där vi gjorde en NDB-approach med tillhörande procedurvarv (därav den lilla cirkeln). Allt avrundades som sagt med en retur till Västerås där en ILS-inflygning till bana 19 avslutades med ett visuellt varv (så kallad ”circling”) till bana 01. FOTO: http://www.flightradar24.com

 

Annonser