Månader, våren och njutbart.

Så.

När inte bara minuter, timmar och dagar utan såväl månader passerat utan livstecken antar jag att det är på tiden att skriva igen. Så det gör jag nu.

November blev december och stressen att bli klar före jul tilltog. Vädret samarbetade dessvärre inte och i slutändan satt jag där, på en ensam säng i något som i den mest generösa av världar kunde beskrivas som en halvtaskigt dekorerad fängelsecell på en åker utanför Västerås, vägandes för mot nackdelar med att helt enkelt skjuta upp undervisningen till våren.

IMG_20170221_162223

En hederlig PA28 rullas strax ut för att luftas i vinterkylan.

Hur mycket jag än tänkte till kunde jag bara klottra ned ett ynka ord på det vidsträckta fält av vitt papper som minuskolumnen tog upp. Det ordet var rätt och slätt ”pengar”. På den andra sidan av bläckmuren stod fördelar som minskad stress, bättre kvalitet i lärandet, att hitta tillbaka till glädjen i flygandet och andra saker som så här i efterhand känns så självklara att de knappast behöver vädring i det offentliga rummet.

Så jag tog en paus.

Mina föräldrar skänkte storsint pengar till en resa mot varmare breddgrader. På Bali såväl såg som kände jag solens strålar mot min vinterbleka hud för första gången på månader. Jag tog ett dykcertifikat och fick bekräftat att lärande i sig inte var förknippat med ångest och tvång. Som ren bonusfakta var jag väldigt nära att missa planet hem från Singapore eftersom såväl mobil och pass glömts kvar på planet från Bali. Så jag antar att tiraden om att ”titta en extra gång i stolsfickan när ni lämnar er plats” faktiskt har viss bäring, trots allt.

32744545376_b9f79f3b09_h

Det var ungefär lika maffigt som det ser ut.

Nu när vädret börjat tina upp själar och tjäle är jag åter på väg att ta upp min utbildning igen. Mot slutet av februari sprack vädret upp och möjliggjorde att jag kunde genomföra min så kallade proficiency check med en examinator från Transportstyrelsen. Denna görs en gång vartannat år om man inte flugit tolv timmar med plan i relevant klass under de senaste tolv månaderna. I mitt fall hade jag som bekant flugit betydligt mer än så, dock i en mer komplex klass och var då således tvungen att ge mig upp med en representant från nämnda organ. Någon liknande det hela vid att behöva bevisa att man kan åka moped när man till vardags kör tung motorcykel. Hur som helst var det i slutändan en nyttig upplevelse där jag fick goda ord med mig i ryggsäcken av en mycket trevlig och kunnig instruktör.

Därefter har jag smygstartat genom att flyga av mig lite ringrost i välbekanta enmotoriga plan, ett par olika PA28:or i Hässlö Flygförenings ägor. Det har blivit både renodlad övning av manövrar (skarpa svängar, slowflight i olika konfigurationer och liknande) och små navigationsresor mot huvudstadens luftrum.

Så.

Nu är jag igång igen och ämnar köra på i lämpligt, njutbart tempo mot examen.
Varmt välkommen att återigen följa med på resan.