Augusti, livet och bergsby.

Jag vaknade upp en morgon i augusti.

Egentligen var det som vilken morgon som helst. Jag kände mig sugen på kaffe. Solen letade sig in mellan persiennerna, naturen mer vaken än jag.

Skillnaden var att jag den här dagen inte kände för att gå upp. Eller snarare, kroppen vägrade. Som om den inte ville längre. Och när kroppen säger att den behöver vila, då lyssnar man. Det om något har jag lärt mig så här långt i livet.

Så jag tog en paus för att ladda batterierna. Ringde vänner jag inte sett på månader. Tog en högst oplanerad roadtrip till Jönköping en fredagskväll för att se fotboll. Gick på museum. Tog fram min elplanka och smekte strängar som inte vidrörts på tok för lång tid.

img_20160929_202424

Så vad har jag gjort under min spontana semester? Well, bland annat fick jag äntligen se Refused lira finsmakarpunk på Grönan…

Med facit i hand borde jag ha tagit ledigt redan efter atpl-teorin dundrade i mål strax före sommaren. Det var en tung period som jag målmedvetet tog mig igenom utan större glädje, intalandes mig själv att det skulle bli lättare nu när det roliga stod för dörren. Att jag orkade lite, lite till. Och så trycktes tröttheten tillbaka till ett dragigt, mörkt rum under en trappa någonstans längst bak i själen.

Blickar jag ännu längre tillbaka har jag svårt att minnas när jag senast hade semester. Åtminstone i ordets rätta bemärkelse. När man ligger på något finkornigt och dricker paraplydrinkar till tonerna av våg efter våg som begår harakiri mot terra firma.

Ni vet, den där vaga sinnesstämningen folk till vardags kallar vila och behandlar som något närmast religiöst.

img_20160916_192014

…men jag såg även min bolltrollaridol Kennedy lägga en hörna i Jönköping…

Istället har jag sett begreppet semester som en möjlighet att sätta på sig äventyrarhatten. Bli ihjälstucken av blodtörstiga nattsurrare i den jordanska öknen. Vinna världsmästerskapet i magsjuka i en turkmensk bergsby. Testa diverse halvblaskiga lageröl i Nordkorea.

Spännande har det varit.
Men knappast avslappnande.

Så nu, en morgon i augusti, var det alltså dags för en paus. När livets slutliga balansräkning ska skrivas kommer veckorna som passerade därefter knappast sticka ut utan falla i glömska. Men visst, måhända får de konsekvenser här och nu. Eventuellt tvingas jag göra en separat uppflygning för min så kallade Multi Engine Class Rating. Detta då denna enligt regelverket ska utföras inom sex månader från det att min första flermotorflygning skedde i somras. Och nu kanske det inte riktigt blir så.

Trist.
Men inte att mycket att orda om för den som har helheten för ögonen.

Nu kör vi.

img_20160820_171711

…och så kostade jag på mig att hänga en hel del med denna guldklimp till systerdotter. Jag jobbar som synes högst målmedvetet med att hennes första uttalade ord ska bli ”NASA”.