Slagfält, klumpen och grovsoprumsfynd.

Ska man klokt blicka tillbaka på den tvåveckorsperiod som just nu befinner sig i backspegeln kan den sammanfattas som tung och i viss mån lätt kaotisk. Efter en period av schemamässig torka där det blev ett till två pass i veckan i simulatorn lossnade det häromdagen rejält och jag dök upp till veckans första pass (en onsdag) för att bli informerad om att jag nu hade sex pass innan veckan var över. Dessa skalades därefter ned något och timmen senare var schemat återigen ett nytt slagfält, denna gång med antalet pass decimerat till mer behagliga fyra. Alla är vi olika och måhända är status quo ett tecken på hur mitt framtida yrke kommer te sig, men jag konstaterar att framförhållning inte kommer bli ett bekant begrepp de närmaste månaderna framöver.

IMG_20160721_211210

När jag inte flyger eller läser på inför passen spenderar jag typ all tid i löpspåren på Björnö. Vyerna är det inget större fel på.

Vidare har det varit och förblir en mentalt tungrodd tid. Det finns liksom ingen poäng med att försöka skönmåla min upplevelse just nu men är det något livet har lärt mig är det trots allt att motgångar är ett nödvändigt ont. I mitt fall har det varit en kamp för att känna mig bekväm i rattandet av skolans simulator – en monsterkloss i form av en Boeing 737-800NG – som vi använder i runda slängar mer än hälften av den totala utbildningstiden. På förhand kände jag att det här skulle bli något av en höjdpunkt. Att gå från mer nybörjarvänliga propellerplan till att sätta sig i världens mest tillverkade jetplan för att öva instrumentflygning har dock visat sig vara (åtminstone i undertecknads fall) en betydligt mer krävande process än vad jag föreställt mig och runt sju pass in i upplevelsen får jag fortfarande lägga en hel del mental kapacitet på att bara lyckas kontrollera denna jättefågel, snarare än att fokusera på vad passet ifråga handlar om. Det är minst sagt frustrerande.

IMG_20160706_083012

Så här ser den ut – skolans B737-800NG, även känd som min personliga nemesis just nu.

IMG_20160715_220805

På kammaren övar jag instrumentflygning enligt denna nödlösning till simulatoruppsättning. Notera gärna hur fräckt min iPad simulerar ett digitalt instrument och kan köras trådlöst i samverkan med datorn som köper denna lösning med hull och hår.

Samtidigt är det här den verklighet jag lever i och tvingas förhålla mig till. Den mer ortodoxa lösningen att bruka en simulator som replikerar det flygplan man sedan i verkligheten flyger upp i finns inte tillgänglig. Då gäller det att stålsätta sig, kämpa på och hoppas att den där klumpen i magen som nu är min vardagliga följeslagare med tiden löses upp och övergår till en mer önskad känsla av glädje.

I skrivande stund skiner kvällssolen in genom fönstret på mina tjugotre kvadratmeter studentlya som dagen till ära därtill berikats med ännu ett grovsoprumsfynd i form av en trasig byrå som på sniskan visat sig vara en ypperlig plats att ställa en mikrovågsugn på. Bland tidigare legala erövringar kan nämnas en lampa som alstrar värme likt lunchsolen över Sahara, en apful tv-möbel och ett skoställ som numera tjänstgör som sängbord. Här ska jag alldeles strax förbereda mig inför kvällens simulatorpass som går av stapeln när uret slår 21.30. På schemat står en Standard Instrument Departure från Bromma mot härliga Västerås där vi sedan kommer öva att flyga på VOR-fyrar. Den som vill mig väl kan skriva ut bifogad SID-plate och ha denna i sinnet när ni ikväll skålar och tackar av den vecka som nu går mot sitt slut.

Tack på förhand.

Skärmavbild 2016-07-22 kl. 18.05.20

En del av kvällens pass i pappersformat.