Möten, Aqua och Hamburg.

Det här med märkliga möten i luften börjar bli något av en osökt vana.

På tisdagens gravt försenade flight mellan Köpenhamn och San Francisco hamnar jag bredvid en stadig herre från Schweiz. Vår tänkta plåtfågel har insjuknat och bytts mot en äldre, ytterst sliten kusin vars inre doftar sent nittiotal med allt vad det för med sig i form av halvdann komfort. Det suckas djupt i korridorerna mellan väl insuttna säten som nötts ned av diverse stussar sedan tiden då Aqua låg på topplistorna och VM 1994 fortfarande kändes närliggande i tiden. För att lätta upp stämningen börjar jag och min stolsgranne småprata. Och någonstans över Nordsjön visar det sig att vi är långt från främlingar för varandra.

Men vi tar det från början.

DSC_0039

Traditionsenligt vankades det amerikansk brännboll. Giants mot Cubs. Det blev storpisk.

I januari 2013 befinner jag mig i vintersvalt Los Angeles på affärsresa. Kvällen dessförinnan har jag sagt upp mig från mitt dåvarande jobb. På något magiskt vänster sitter jag redan dygnet senare och sippar islatté på strandpromenaden i Venice, öga mot öga med en marknadsnisse som berättar att han på fritiden gärna spelar trummor i sin villa vid havet några rejäla stenkast därifrån. Mannen med klädsamt saltstänkt hår och Wayfarers säger att han gillar mig och att hans europeiska chef kommer ringa mig.

Jag fattar mest av allt ingenting men sitter likt fan ändå dagarna senare i telefon med företagets europeiska chef och bokar in ett möte i Hamburg. Allt detta sker alltså några dagar efter att jag har bestämt att jag behöver vidga mina vyer, byta bransch och våga göra något annat.

DSC_0040

Dessa två guldklimpar var mina värdar.

Nåväl, när jag samlat tankarna och inser vad som är på väg att ske ställs resan till den tyska hamnstaden in. Jag ägnar minnet minimalt med uppmärksamhet. Tills nu, när slumpen alltså placerar mig bredvid samma herre som jag tre år tidigare alltså skulle ha rest till Tyskland för att skaka labb med. Han minns mig, ler brett och säger att det är tråkigt att det blev som det blev.

Jag svarar att världen är en liten, liten plats.

Vi skålar i våra flygplansmässiga miniatyrglas.

Och jag tänker att det är bra att det trots allt blev som det blev.

I San Francisco är allt precis som vanligt. Jag huserar för ovanlighetens skull hemma hos min vän Carl som bor i sömndruckna Outer Sunset. Här blåser det friskt från ett hav som är allt annat än stilla och vardagslunket är påtagligt. Det passar min pluggtrötta hjärna alldeles utmärkt. Under min första morgon vaknar jag klädsamt tidigt och loggar in på skolans hemsida för att se om betygen för mina sista tentor till slut ramlat in.

Det har de gjort.

DSC_0047

San Francisco, en stad jag förmodligen aldrig tröttnar på.

95% i Air Law, 94% i Radio Navigation och 95% i Meteorology blir min teorimässiga svansång. Jag spricker givetvis närmast av stolthet.

Nu är jag återigen på svensk mark. Under den närmaste veckan ska jag som bekant flytta till Westeros men även lyckas trycka in lite flygtid för att värma upp inför det som komma skall. Skolan har också skickat ut en respektabel hög med information att tillförskansa sig innan allt drar igång på allvar nästa tisdag.

Stay tuned, etc.

Annonser