Bolltrollarna, fem och markstudsar.

Nyss hemkommen från Västerås och två dagars frenetiskt tentaskrivande konstaterar jag att undertecknad, precis som folkkära bolltrollarna Bajen, just nu är hyfsat formstark. Detta efter att ha klarat samtliga av de totalt fem tentor som stod på menyn. Jag firade med ett spontant (osvenskt) leende någonstans mellan Enköping och Bålsta samt en promenad från Centralstationen till kungliga Södermalm, himmelskt ackompanjerad av en vårsol som ville, vågade och värmde.

IMG_20160425_150153~2

Då skolan bygger om sin stora datasal var de tre första tentorna för ovanlighetens skull i pappersform. Idag fick jag dock äran att provköra en av pluggets nyligen inköpta datorer som inom kort kommer att bo permanent i nämnda, nyrenoverade datasal. Funkade kanon.

Västerås var lite som vanligt. Gårdagen präglades av lätt schizofrent väder i form av generöst snöfall och bitskt solsken. Mellan varven hängde jag på parkeringsplatsen utanför skolans ena hangar och spanade storögt på behörigt avstånd in de plan som vågade sig ut i vårkylan. En finfin gammal DC-3 (”Daisy”, en gång trotjänare hos SAS) tog till skyn till tonerna av två propellrar som sjöng så det vibrerade i bröstet. Minst sagt en majestätisk syn som minuten senare kontrasterades rejält när en betydligt mer modern 737:a från Norwegian tog mark, drog på full gas och lyfte igen. Att se flygplan från nämnda bolag på Västerås flygplats hör inte till vanligheterna och dagens gästspel berodde på att gamla elever på skolan övade markstudsar som en del av sina körkort för flygplanstypen i fråga.

Några meter bredvid stod en äldre herre med händerna knutna bakom ryggen, vilandes på hälarna. Våra blickar möttes. Han nickade. Jag nickade tillbaka.

Och så var det med det.

IMG_20160426_122748~2

Hur mycket det kliar i fingrarna för att flyga denna apfina DA42? Extremt jättemycket.

Nu väntar ivrigt pluggande för att ytterligare cementera kunskapen i de ämnen jag precis avhandlat. Detta givetvis för att prestationen ska bli minst lika god när Transportstyrelsen bjuder upp till dans. Tanken är den första tentamen ska levereras redan på måndag, detta för att hinna trycka in så många prov som möjligt innan San Francisco återser sin förlorade son om ett par veckor. Men det beror lite på hur det känns mot slutet av veckan.

Nåväl, nu firar jag i stillhet med trettiotre centiliter nordamerikansk bryggerikultur. Skål och god natt.

Annonser

Raggsocksgrå, kvicksilvret och blitzkrieg.

Våren låg i luften när jag i måndags tog morgontåget till Västerås för min sista revisionsvecka. Under de snart nio månader som passerat har det varje gång varit en stad i annorlunda årstidsskrud som mött mig.

Allt från klorofyllsinande sensommar till raggsocksgrå höst och krispig januarikyla.

Denna gång kvittrade våren försiktigt när dörrarna öppnades och jag steg ut på perrongen. Detta märktes inte minst på den överoptimistiskt klädda lokalbefolkningen som fejsade kvicksilvret som om det vore augusti i Dubai.

IMG_20160411_163359

Planet stod som synes kvar.

Nåväl, på schemat stod två och en halv dags sammanfattning av blockets fem ämnen, var och ett på demokratiskt manér tilldelat drygt tre timmar lektionstid. Att varje ämne är olika krävande syntes väldigt tydligt och i den bästa av världar hade vi kanske ägnat något mindre tid åt ett ämne som Communications (där vi under hyfsat avslappnade former tillät oss en runda Jeopardy på temat, storslam för undertecknad) och vikt desto mer schematid åt GNAV eller Meteorologi (där timmarna flög förbi).

Uppslutningen var föremål för något höjda ögonbryn. Förvisso är det ingen hemlighet att i stort sett alla mina klasskamrater som startade i augusti av olika skäl gått ner i tempo under resans gång – men att blott ytterligare en elev skulle snubbla in i klassrummet den första dagen kom ändå som en överraskning. Å andra sidan öppnade det för en mer intim upplevelse och känslan av nästintill ha privat undervisning under ett par dagar var inte helt fel.

DSC_0088_1

Tog för någon helg sedan en välbehövlig paus från böckerna och gav mig ut på stadens gator som en vanlig man. Målet: ett återföreningsgigg med Promise Divine – det bästa emorockbandet du tyvärr aldrig hörde 2011.

Efter att ha läst samtliga kapitel, utfört samtliga delprov och därtill lämnat in alla tillhörande arbetsuppgifter är jag nu alltså klar med den schemalagda undervisningen. Inte bara för detta block, utan för hela den teoretiska delen av mitt program. Nu återstår att fräscha upp en del kunskap och nöta simulerade tentor under en dryg vecka tills jag återvänder till gurkornas stad för mina fem slutliga skolprov. I vanlig ordning gäller det alltså att klara dessa innan man får ge sig i kast med Transportstyrelsens diton.

Så här på söndagskvällen, med ovanligt god tids marginal till ovanstående prov, känns formen faktiskt redan riktigt god. Den känslan i sig är föremål för viss belåtenhet hos undertecknad – vi pratar ju trots allt om kursens största block som därtill innehåller två erkända tungviktare till ämnen. Men många frågor kan väckas på en vecka och jag tänker därför ånga på i gammal god stil. Målsättningen är att åtminstone klara tre av fem skoltentor på första försöket. Då kan jag med gott samvete påbörja flygträningen i juni och vid sidan av denna straffplugga två eventuellt eftersläntrande ämnen.

IMG_20160412_164520

Hann även med ett besök på en finfin fotoutställning på Ytan i Västerås. Finska punkkonstnären Noora Isoeskeli ställde ut. Maffigt. 

Men den som känner mig hyfsat väl vet ju dock så klart att jag kommer gå för så kallad ”skamlös totalseger”, vilket i det här fallet alltså är fem avklarade tentor av fem möjliga, fördelat under två dagars intellektuellt blitzkrieg.

Med ovanstående i åtanke mottages alla former av lyckönskningar tacksamt. Ergo: faxa mig gärna spännande förslag på prestationshöjande gåvor (plockgodis, glass) eller monetärt tunga bidrag (stålar).

IMG_20160417_141010

Kampen – här smakfullt ackompanjerad medelst en bytta amerikansk matkultur.