Flyger, historiskt och is.

Tiden flyger.

Det har redan gått strax över ett år sedan jag drog igång den här bloggen, ivrigt påhejad av en kollega som krävde någon form av rapportering under den stundande resan till USA. Jag gillar att skriva, drev då en hyfsat svalnande blogg om mitt taktmässigt ungefär lika svalnande ölbryggande och tänkte att det kanske var en bra idé.

Med facit i hand var det ett bra beslut. För när jag nu hastigt skummar mig tillbaka i tiden inser jag att hela den här resan nu finns bevarad. Med och motgångar, glädjetjut och besvikelse. Allt finns där, i digital form, på något serverhotell på avlägsen ort. Inte för att någon skolklass om 359 år kommer att använda detta som ett historiskt dokument. Men för mig är det desto viktigare eftersom det dokumenterar det viktigaste beslut jag tagit hittills, kanske för alltid, i mitt liv.

(Underförstått: tack för att du läser.)

DSC_0567~2

Jag kallar det ”julpynt”. Morsan kallar det ”en skam”.

När jag nu sitter här, något uppgivet stridandes en förkylning som aldrig verkar ge upp, är det svårt att förstå hur mycket som hänt under ett år. Då var jag minst sagt peppad på att bege mig västerut för att testa mina vingar. Jag hade spenderat en hel höst med teori (som idag i jämförelse med min ATPL framstår som nästintill banal) och hade många förhoppningar, men i övrigt ganska lite insikt i vad som faktiskt väntade.

Ett år senare är jag en förändrad man.

Jag har spenderat fler timmar kontrollerandes flygplan i år än vad jag gjort bakom ratten på bilar under säkert tio års tid. Jag har beslutat att lägga en karriär på is för att testa något helt nytt. Något som helt och hållet saknar koppling till mitt tidigare liv. Det är stort.

DSC_0572~2

I ämnet Performance spenderar man mycket tid med prestandaberäkningar. För att underlätta finns högvis med sådana här tabeller för varierande scenarion. Landning vid olika konfigurationer, start, stigning och så vidare. Kruxet är att minsta lilla pennstreck som hamnar snett får stora konsekvenser för resultatet. Noggrannhet och spetsig penna a´la mordvapen är således ett måste.

Nåväl, för tillfället är jag djupt begravd i teorin som trots allt går bra än så länge. Den som mödosamt planerat vårt schema är dock ingen kandidat för tomte of the year. Inte en ledig dag finns inkritat i schemat, tvärtom har man istället lagt in lite extra läsning under julveckan. En sorts julklapp för den lagd åt det mer sadomasochistiska hållet.

På fredag reser jag till Västerås för att skriva en ny skoltenta i Principles of Flight, ni vet det där ämnet som skapade mig sådant huvudbry vid den senaste tentaomgången. Jag är förberedd utav bara fasiken efter att ha lagt i stort satt all ledig tid sedan början av november på att nöta ämnet i fråga.

  • Jag vet åt vilket håll planets nos initialt rör sig om den relativa vinden kommer från vänster och planet uppvisar stabilitet längs både vertikal och longitudinell axel.*1
  • Jag vet hur jag räknar ut ett plans nya load factor om den går från att flyga horisontellt till att svänga i 45 grader. Eller 35 grader. Eller vilken jäkla grad som helst.*2
  • Jag vet varför gust load factor är mindre för det tyngre av två i övrigt identiska plan, som flyger på samma höjd i samma turbulenta förhållanden.*3

Men än viktigare är att jag faktiskt förstår, snarare än mekaniskt kan repetera inlärd fakta. Och det är ju det viktigaste av allt.

Ändå känner jag mig nervös.
Men det ska nog gå vägen.
Skänk mig en tanke på fredag klockan 13.00.

DSC_0558~2

Ruttplanering! Mitt finger gör gästspel eftersom bilden togs när jag diskuterade varierande magnetisk variation mellan olika årsmodeller av samma karta. Det är i sig fullt naturligt eftersom jordens magnetiska poler rör sig med tiden. Diskussionen rörde snarare vilken karta jag skulle använda till en specifik uppgift eftersom vi bestyckats med två versioner som skiljde sig åt med ungefär 20 år och alltså hade olika gradantal. Knepigt!

*1 – Vänster eftersom den relativa vinden påverkar planets stjärtfena. Som bieffekt kommer planet dessutom att rulla åt höger sida eftersom nämnda stuss dessutom är placerad ovanför planets center of gravity.
*2 – Buslätt, man använder formeln 1/ cos (45). Load factor i sig är den mängd lyftkraft planet genererar dividerat med dess vikt.
*3 – Ett tyngre plan behöver en högre angreppsvinkel (angle of attack) på vingarna för att generera nödvändig lyftkraft i jämförelse med ett lättare plan. Om en turbulent uppström träffar vingen underifrån så är den procentuella förändringen i angreppsvinkeln mindre eftersom den redan är förhållandevis hög, detta alltså i jämförelse med ett lättare plan under identiska förhållanden.
Annonser