Vaken, mansförkylning och Tom Hanks.

Fas två är i full gång och efter ett par veckors flitigt studerande har jag hunnit bekanta mig med samtliga fyra kurser. Man lär sig som bekant så länge man lever och av den erfarenhet jag berikats med efter det första blocket är mitt mål det här varvet att kunna ha åtminstone en dag i veckan då jag inte pluggar. Första fasen var det lite si och så med ledighet och jag ägnade i stort sett all vaken tid åt böckerna, med allt vad det innebär i form av lustmord på det sociala levernet.

Och det är ju i sig inte särskilt motiverande att aldrig kunna träffa sina vänner.

1447425716438

Flygplanering i full gång. För tentamen gäller det att vara sjukt snabb och precis vid sina beräkningar så jag övar redan nu på användning av standardkartan för tester i EU – södra Tyskland. Sehr gut, etc.

Nåväl, de ämnen som avhandlas de närmaste veckorna är som följer:

Instrumentation: Instrumenteringen på planet, med fokus på mer komplexa ting som kompasser och flygdatorer. Jag snuddade vid det här under Aircraft general Knowledge men nu går vi alltså in i detalj på hur exempelvis en kompass fungerar och hur olika fartbegrepp används och mäts i praktiken.

Performance: Den här pucken påminner en del om den kurs jag ännu inte tentat av från block ett (alltså Principles of Flight). Fysiktungt och med en hel del formler som ska läras in. I grund och botten känns det dock än så länge mer kopplat till konkreta fenomen än systerkursen där det ofta blir väl abstrakt.

Operational Procedures: Här går man egentligen igenom EU-OPS vilket är en samling regler och fördrag där Europeiska luftfartsstyrelsen bestämmer vad som gäller för flyg inom vårt territorium. Det handlar mycket om att lära sig en jäkla massa fakta och regler. Allt från hur mycket man lagstadgat måste sova mellan flighter till vad en flygplats måste utrustas med i form av teknik för att möta olika typer av trafik.

Flight Planning & Monitoring: Ungefär vad det låter som – att planera en flygning. Hittills har jag främst sysselsatt mig med att mer detaljerat lära mig om regler kring bränslehantering (olika typer av reserver, etc.) som behövs vid olika typer av flygningar och dessutom återsett en gammal bekant – den ökända, högst analoga, navigationsdatorn.

Vid sidan av dessa kurser passar jag också på att hålla Principles of Flight hyfsat kroppstempererat för att (förhoppningsvis) kunna tenta av den kursen när nästa examinationsfönster öppnas. Vi har som bekant ett begränsat antal (sex för att vara mer specifik) sådana perioder när tentor får skrivas varför jag inte vill ”slösa” ett av dessa på en ynka tenta.

DSC_0553

Mycket av mina studier handlar faktiskt om att hämta information från andra källor än de officiella böckerna (som är en pedagogisk mardröm från början till slut). Här syns lite lördagsstudier om kompassfel vid acceleration och svängar.

November tickar fartfullt på mot Mordors favoritmånad (alltså december) och i takt med att solen går ner ungefär samtidigt som den stiger över takåsarna har givetvis även en annan vinterfavorit gjort entré i det Södermalmska hushållet. Jag talar givetvis om det medicinska begrepp vi alla känner som en rejäl mansförkylning. Trots en högst ambitiös bunkring av citrus i klotform (apelsiner) har jag inte riktigt lyckats att hålla den djävulska åkomma stången utan snyter nu snoken duktigt och förbereder mig mentalt för döden i form av snordrunkning. Ungefär så.

Och så pluggar jag så klart en hel del. Min plan att försöka sitta en del av tiden på offentliga bibliotek för maximal pluggeffektivitet har hittills gått om intet och min mest påkostade exkursion hittills fick mig att ta pendeltåget ut till Kista för att köpa en navigationsdator. Denna väl tilltagna plastbit som är en av hörnstenarna vid flygplanering är inte på långa vägar lika ball som namnet antyder och dessutom så dyr att den snarast bör ses som kriminell utrustning. Vid min utbildning i USA köpte jag en amerikansk variant (kärleksfullt och högst (o)logiskt döpt till E6B av tillverkaren) och denna pansarvagn i metall hade jag hoppats kunna använda även i Europa. Men… nej. Efter en noggrann undersökning (där mina lärare ej kunde assistera då de inte riktigt verkade veta vilken modell som gäller för Europa, i sig helt bisarrt) kom jag fram till att jänkarmodellen inte duger för högre studier. Så en ny plastbit för drygt 800 svenska dollars fick inköpas.

DSC_0544

EU-favoriten CRP-5 till vänster om jänkarklassikern E6B. Båda gör egentligen samma sak men Crapfemman kan göra vindberäkningar vid högre fart och tar hänsyn till kompressibilitetsfaktorn vid snabb flygning. Nicka bara och säg att du fattar.

Hurra.

Oh well, nu har i alla fall min E6B fått sällskap av ett äkta plastsyskon tillverkat i England och även det döpt till något svängigt och minnesvärt – CRP-5. När hon inte befinner sig inom höravstånd har jag dock redan myntat ett bättre smeknamn.

The Crap Five.

Ja, ni ser. Efter bara tre månader som socialt isolerad plugghäst har min humor redan reducerats till simpla ordvitsar som osar av desperation. Lite som att jag vore strandad på en öde ö och tvingats skapa en fiktiv polare av en handboll.

Det är Tom Hanks och jag, helt enkelt.
Tom Hanks och jag.

Annonser

Barkarby, hamrar och maskerad.

När jag och farsan rullat fram genom ett morgonsömnigt Stockholm och anländer i Barkarby inser jag att det för mig är obeträdd mark. Som i att jag levt ett helt liv i den här staden men aldrig satt min fot i detta flygarvstyngda kluster någon mil nordväst om city. En kod slås in, en grind öppnas och några minuter senare sitter jag i ett akvarieliknande klassrum tillsammans med ett par andra förmågor och hamrar igenom veckans tredje och sista prov för Transportstyrelsen.

DSC_0529
Västerås. Molnigt. Ni fattar.

En timme senare är jag färdig och det känns precis sådär bra i hela kroppen som det gör när man skänkt hela sin själ åt något under en längre period och äntligen, äntligen får se att ens ansträngningar ger resultat. Vid provtillfället får vi enbart veta om vi klarar godkänt resultat, vilket är 75% rätt på frågorna. Nu är det dock inte så att det nödvändigtvis betyder att man kan fucka upp var fjärde fråga och ändå bli godkänd. Detta eftersom frågorna stundtals är viktade och alltså kan vara värda mer än andra. Nåväl, det plingar odramatiskt till på skärmen.

Airframes, Systems and Powerplants – ”Passed”.

Veckan därpå återvänder jag till Västerås. Jag noterar att jag blivit något bättre på att slipa min ankomsttid till den okristligt tidiga avgången från Centralstationen (07:24) och behöver nu bara vänta en dryg kvart innan tåget imaginärt tuffar västerut. Hässlö flygplats är som alltid varsamt inlindad i tät morgondimma och under två dagar stoppas hjärnan till bristningsgränsen med fyra nya kurser – Operational Procedures, Instrumentation, Flight Planning & Monitoring samt Performance.

DSC_0535
Releasefest i dataspelsbranschen. Ett trivsamt eko från svunna tider för undertecknad.

Mellan varven passar jag på att ta reda på mina mer detaljerade betyg på proven som skrivits veckan dessförinnan. De skickas nämligen digitalt från Transportstyrelsen till det lärosäte man tillhör. Blir hyfsat mallig över att jag skrivit hela 97% på Airframes, Systems and Powerplants (vilket är ett av teoripaketets mer omfattande ämnen) men är även nöjd med 93% i Mass & Balance och 89% i Human Performance & Limitations. Sammanfattningsvis känns det himla bra att liksom vara en bit på vägen och ha åtminstone en smärre hög med kurser i backspegeln, snarare än att se berget i all sin ångesthöljda prakt framför sig.

Med avklarade kurser i ryggsäcken och fyra nya redo i startblocket passade jag även i veckan på att blåsa liv i mitt sociala liv. Jag spenderade ett par timmar på releasefesten för purfärska Call of Duty Black Ops III, ett trivsamt eko från mitt forna yrkesliv som knegare i dataspelsbranschen, där idel bekanta ansikten dök upp. En vän sköt åt mig ett par biljetter till dubbelt upp utsålda Godspeed You! Black Emperor på Debaser Medis vilket rent konkret innebar idel stora gester och en massiv ljudbild som jag nog uppskattat mer för tio år sedan. Men en spelning är en spelning.

Och jag gillar spelningar.

DSC_0534~2
Skoluniformen feat. gåva från ett visst flygbolag. Se även: ”världen enklaste maskerad”.

I övrigt var veckans höjdpunkt gårdagens födelsedagsbaluns i Bagis. Temat var ”luft” och jag gick således på min livs första maskerad utklädd till mitt framtida yrke. Värdparet passade när kvällen närmade sig sitt oundvikliga slut på att meddela att nästa års fest skulle gå på temat ”undergången”. I värsta fall får jag då klä ut mig till min framtida studieskuld.

Den som lever får se.