Blickar, kopulera och motorbränder.

När jag blickar tillbaka på mitt förra inlägg är det som att läsa ett eko från en avlägsen dröm.

Jag minns knappt att jag skrivit texten men har ett suddigt fragment att konsultera, ett fragment där jag sitter halvsovandes på San Diegos flygplats med en bagel i handen, en kopp blaskigt kaffe och en yoghurt på bordet bredvid. Flygningen hem är en liknande historia. Små bitar av en berättelse som tog runt sexton timmar. En flygvärdinna som log, en stol som blev en säng och en drink som ville vagga mig till sömns men ej mäktade med ens det.

Efter en avslutande vecka på jobbet tackade jag för mig, fick en pilotkostym med misstänkt hög fetischfaktor i gåva av mina arbetskamrater och sprang Midnattsloppet kvällen därpå med fjäderlätt steg. Och allt har lett fram till den här veckan då jag börjat på min nya skola.

DSC_0391~2
Stämningsbild från mitt Airbnb-boende i Westeros. Myspys för endast 290 kronor natten. Ej i bild: Märkligt tortyrredskap i trä på väggen. I bild: Utskrift av nallebjörn. Ergo: Jag sov med båda ögonen öppna. 

DSC_0390~2
Min värd beskriver detta som ”en restaurang för den som verkligen gillar mat”. Jag beskriver detta som ”your typical förortspizzeria”. OBS! De hade Hawaii. 

Nu sitter jag här, i en lägenhet i någon gudsförgäten del av Västerås. Lägenheten luktar svagt av sopor, bebos av en värd som inte riktigt verkar ha alla hästar hemma i det eleverade stallet och påminner mest av allt om det kärleksbarn som skulle uppstå om ett svettigt pojkrum skulle kopulera med ett behandlingshem för ungdomsmissbrukare. Men billigt är det och priset matchar ungefär vad jag kan betala med min nya inkomstprofil (cirka noll riksdaler före skatt). Någonstans fnissar jag inombords över den standardmässiga resa som skett på blott ett par år. Från jobbresor med egen svit på Four Seasons i Beverly Hills där jag tjötade med en drängfull Sean Penn vid bardisken till en skitig hyresrätt i Skallberget där jag mest av allt pratar med mig själv i brist på bättre.

Men skolan är så här långt fantastisk.
Och det är ju det viktiga i sammanhanget.

DSC_0382~3
And so it begins.

Efter gårdagens korta introduktionstimme som mest förde tankarna till svunna tiders upprop på universitetet kom vi idag igång på allvar. Först ut är nio månader så kallad ATPL-teori (Air Transport Pilot License) där man läser fjorton ämnen, med tentamen i tretton. Dessa är i sin tur fördelade över tre block á tre månader. Varje block består av en veckas introduktion med dagslånga föreläsningar och följs av drygt två månader hemstudier med diverse kontrollprov. Därefter återvänder man till Västerås (där skolan alltså huserar) för ett par veckors kombinerat uppsamlingsheat och provförberedelser. Därefter skriver man prov för Transportstyrelsen. Denna formel upprepas sedan två gånger till innan man är färdig (såvida man alltså passerar nålsögat).

DSC_0399~2
Finbesök på Västerås flygplats. En DC-3 i toppskick!

DSC_0400~2
Hon kallas ”Daisy” och flög en gång i tiden av SAS. Idag är hon föreningen Flygande Veteraners ögonsten.

Hela dagen var vikt åt Airframes and Systems samt Powerplants. Klassrummet var till skillnad från igår fullt vilket beror på att det inte bara var vi helt gröna krigare som dykt upp utan även elever som redan är i full gång med ATPL-teorin. Kanske är det nyhetens behag men jag tyckte att i princip allt var sjukt intressant. En av mina stora farhågor har annars varit att jag med min självbild som taktfast estet och halvt (läs: helt) misslyckad rockstjärna inte lockas av traditionellt maskulina ting som motorer och teknik.

Men det kan snarare alltså härledas till en lite småvrickad självbild. För det här är sjukt spännande (vilket jag kände redan under PPL-utbildningen i våras) och det blir inte mindre roligt av att vi nu fokuserar betydligt mer på jetplan med allt vad det för med sig i form av hydrauliksystem, jetmotorer och komplexa flygplanskroppar. Men det är mycket fakta som ska stuvas in i hjärnan på kort tid och mot slutet av dagen gäspades det en del i salen. Jag var personligen fortfarande skakig efter endorfinkicken som kommit mig till skänks innan lunchen då jag och min nya study-buddy Ali fick sätta oss i skolans Boeing 737-simulator och uppleva påhittade (men högst realistiska) motorbränder och kabintryckfall. Nu vet jag (och därmed även du) att jag har fem sekunder på mig att ta på mig min syrgasmask (för övrigt misstänkt lik den Bane i Batman-rullen kör som kombinerat munskydd och röstförvrängare) eftersom jag och övriga i planet sover sött efter cirka tio sekunder om kabintrycket tokdyker på marschhöjd.

Imorgon är det inte bara en utan två kurser som ska sammanfattas muntligt.
Här går det undan.

DSC_0394~2
SAA:s 737-simulator. Typ det fetaste tv-spel du kan tänka dig.

DSC_0396~2
Det brinner! Typ!

DSC_0398~2
Här satt jag sekunderna tidigare och psykopatflinade av ren lycka. 

En kommentar

  1. Kerstin · augusti 18, 2015

    Tråkigt rum… Men spännande utbildning… Vet du när jag läser vad du berättar så känner jag att alla borde få veta hur snabbt man måste få på syrgasmasken och kanske särskilt jag om det händer något. Tack för info… Ser fram mot allt som nu händer dig… Kram

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s