Timmar, stendöd och Vegas.

Låt oss beta av det viktigaste först.

86,5 timmar blev det, allt som allt.

DSC_0337~2
Så här kan man också bo.

När propellern stängdes av igår kväll på Gillespie summerade jag de timmar som jag flugit in under den här resan. Lite av en besvikelse var det. Inte för att jag förväntat mig mer (snarare tvärtom) utan för att en ynka dag till genererat runt femtusen spänn i cashback av min flygplansägare som lovat 15 procent rabatt om jag lyckades flyga in 90 timmar under perioden. Nu fick jag nöja mig med 10 procent. Övervägde att ta 3,5 timmar i trafikvarvet kvällen till ära men såg vid det här laget närmast dubbelt och beslutade mig för att käka middag nere vid Ocean Beach med min vän Matt istället.

DSC_0339
Röda mattan rullades ut på Fresno international.

Det har varit ett par rejält turbulenta dagar, i fler bemärkelser än den mer uppenbara. Flygningen från Oakland gick fint. Mellanlandade på Fresno International för att fylla på bränsle och hade flax på vägen mot Las Vegas då jag gavs tillåtelse att flyga rakt igenom en hel hög militärzoner trots att dessa var ”heta” (vilket innebär att de för tillfället används för träning). Detta sparade mig någon timme i flygtid vilket passade mig utmärkt eftersom jag inte ville landa för sent i Las Vegas. När jag dock kom ut på den östra sidan av Sierra Nevada var radion stendöd på grund av den massiva radioskuggan och när det väl rasslade till i etern ville ingen flygledare veta av mig. Jag kastades omkring mellan drygt fem controllers innan någon kände igen mig och jag guidades in till Las Vegas North där det blåste utav bara fasiken. Tog tillfället i akt att öva lite sidvindslandningar innan jag rullade mot parkeringen. Fick skjuts till mitt närbelägna hotell av en närmast övertrevlig herre på plattan, checkade in och somnade (nästan) på sängen.

Men är man i Vegas så är man. Så jag tog en dusch, vandrade ner till hotellets casino för lite middag och ett par timmar i spelhålan. Gick givetvis ut stenhårt med följande resultat:

  • Tre öl och en drink.
  • Tre dollar back.

Jävla videopoker alltså.

DSC_0346~2
Seger! Extrem rikedom (fem dollar), etc.

Morgonen efter blev jag återigen upplockad av flygplatspersonalen som körde mig rakt ut på plattan till planet som var tankat och klart för avfärd. Att kalla värmen tryckande vore kanske årets fetaste understatement. Med kvicksilvret puttrande kring närmare 50 grader i skuggan gavs jag starttillstånd med riktning österut mot Grand Canyon. Fick en magisk flygning längs ”strippen” (där alla feta casinon och hotell är belägna) innan Hooverdammen och slutligen Grand Canyon tornade upp sig.

DSC03971
Majestätiska Grand Canyon.

DSC_0350~2
Man klottrar en del under flygningarna. Här syns bland annat en flygrutt (navigeringspunkter), taxiinstruktioner, vindinformation för landning och diverse radiofrekvenser vid överlämning.

Turbulens var utlovat och visst skakade det rejält på sina håll. Vis av insikten av hur många piloter som årligen skadas i nämnda naturreservat höll jag mig ett par tusen fot ovanför marknivå och fick som belöning en utsikt som hette duga. Vackert, minst sagt. Gjorde en landning på vackra Grand Canyon Airport innan jag återigen styrde kosan hemåt mot Kalifornien. Några timmar senare slog hjulen i marken på Gillespie Field och det var med visst vemod jag önskade markkontrollen ”a pleasant evening” och rullade mot parkeringen.

86,5 timmar. Inte så illa pinkat på knappt fyra veckor.

DSC_0357~2
Magisk sista kväll i San Diego…

DSC_0359~2
…följt av tre timmar sömn och sedan frulle på San Diegos flygplats. 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s