Bladguld, Carl och nejderna.

Här går det undan vill jag lova.

Dagarna blåser förbi och återseendet av mitt hemmafält Gillespie Field rusar allt närmare i kalendern. Men vi börjar i en annan ände.

Min andra och avslutande fysiktentamen gick av stapeln för ett par veckor sedan. Ska jag vara ruskigt ärlig (och det bör man som bekant vara) klarade jag den med nöd och näppe. Ser nu fram emot att börja smygbläddra i någon av de fjorton böcker som de närmaste dagarna bör dimpa ned på ett postservicekontor i en matbutik nära mig. Dessa utgör alltså basen i den teoretiska del som jag kommer att ägna drygt nio månader åt, med start i mitten av augusti. Runt 8000 riksdaler kostade denna litterära kanon och jag får hoppas att de doftar svagt av bladguld, diamanter och annan lyx för att väga upp hålet i plånboken som uppstod som en direkt följd av inköpet.

18880197829_4dd94c3438_k
Hangaren med klubbens två Piper-syskon, som jag döpt till India och Lima efter deras registreringsnummer. Alla bilder: Carl Nenzén Lovén

I övrigt har jag spenderat väl valda delar av min fritid åt alla små bestyr som måste ordnas inför resan till San Diego. Jag har nu boende ordnat via min gamla skola, jag har ett plan bokat i en månad, ett möte bokat med den amerikanska luftfartstyrelsen för att få en amerikansk licens utfärdad baserad på mitt svenska certifikat, ytterligare ett möte bokat med en herre som ska gå igenom de rutiner som gäller för den flygklubb jag temporärt går med i där borta och som om jag nu inte vore tillräckligt social har jag även avslutningsvis ett tredje möte inbokat med en instruktör som ska ta mig igenom de obligatoriska timmar som krävs för att nämnda amerikanska licens även ska vara giltig.

18445510643_cfcdee48e5_k
Tankning sköts som synes för egen maskin. OBS! Ordvits.

Som sagt, idel småfipplande med saker som helt enkelt måste ordnas. Trots att vår sköna svenska sommar gjort allt för att konkurrera med december månad om titeln Millenniets Sämsta Väder™ har jag därtill även hunnit med en del flygande. I söndags fick jag fint sällskap i högersitsen av min allra första passagerare – mina goda vän Carl, som lagom till sommaren lockats av sirenernas sång och rest ändå från sitt nya hem San Francisco till nygamla hembyn Solna. Efter en del vacklande och ögnande av väderleksrapporterna rapporterade tornet på Västerås flygplats att molnen förvisso skulle bestå men lämna marken med några tusen fot, en förutsättning för att få flyga under vad som på ball flyglingo kallas VFR (”Visual Flight Rules”). Även vinden var under kontroll och sikten var det inget fel på. Vi beslöt oss för att åka och slängde oss in i Carls för dagen inlånade fordon med destination gurkornas stad.

18443809904_f2e1aa0e5c_k
Glad snubbe gör 40 graderssväng.

18880093989_df80fc13d0_k
Passagerare (glad), pilot (fokuserad).

Carl, som till vardags är något av en fotografins Houdini, bar med sig dubbla kamerauppsättningar och smattrade på som om hans liv hängde på det medan jag rullade ut planet, i behagligt tempo utförde den obligatoriska säkerhetskontrollen, tankade och förberedde för avfärd. Sedan bar det av.

Vinden var något stökig, med sidvind från nordväst och ungefär noll motvind. Planet tog god tid på sig att nå rätt hastighet men lyfte därefter majestätiskt mot skyn. Johannisbergs Flygplats blev allt mindre och ett sommargrönt Mälardalen bredde ut sig  så långt vi kunde se. Vi avverkade Mälaren, svängde förbi Köping och ett par andra mindre städer innan vi ungefär 100 minuter senare återigen befann oss på terra firma. Carl hoppade ur planet, brände av ytterligare några bilder och sammanfattade äventyret med följande visdomsord:

”Jag svettades ganska rejält de första minuterna. Kallsvettades alltså. Men sedan var det riktigt kul faktiskt.”

18445603243_b7e2a79dda_k
Mälaren, eller ”en blandning av sött och salt” som riksskalden Lasse Berghagen hade sagt.

Inombords flinande jag så brett att giporna närmast sprack a´la Jokern men utåt bevarades givetvis min erkänt professionella yta när jag istället nickade nonchalant och inte för en sekund vek en tum för min instinkt att primalvråla ut över nejderna. Istället gör jag som alla riktiga mediaknegare och bloggar således om det hela ett par dagar senare.

YOLO, etc.

18880143859_2a0b2bc165_k
Slut på det roliga.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s