Jag har en plan.

Goda nyheter mina vänner!

Jag klarade radioprovet. Inte nog med det – det finns numera en plan för hur jag ska klara av detta, med lite god hjälp av vädret det vill säga. Planen att flyga upp imorgon bitti har ej gått i lås tackvare überdassig väderlek. Därför har jag tvingats stryka mitt mycket omdiskuterade (nja) besök till San Francisco till helgen. Efter att ha fått en fribiljett mellan San Diego och San Francisco av United (tack vare tidigare nämnda bagagestrul sist, i sin tur egentligen TSA:s fel) kändes det lite småkymigt att behöva hosta upp 350 dollar för att ändra avresedatumet. Efter lite flexande med min förhandlarmuskel (jag är trots allt min mors son) landade jag och kvinnan på andra sidan luren på den mer rimliga summan 148 dollar.

Nu flyger jag härifrån på lördag förmiddag, spenderar några timmar på SFO och kliver sedan på SAS-kärran till Köpenhamn på lördag eftermiddag. Mitt flygtest har flyttats två gånger idag. Det ursprungliga datumet var fredag vilket fick mig att svettas ymnigt. Dels för att det ger mig cirkus noll utrymme ifall jag flunkar, dels för att väderleksrapporten för fredag ser… halvdann ut. Nu är jag schemalagd att utföra nämnda slutprov på torsdag eftermiddag.

DSC_0352
Ja tack.

Nu till vädret. Trots att det från marken såg okej ut kring lunch satt väderleken med en del mindre roliga ess i den meterologiska rockärmen. Bland annat blåste det upp till 27 knots på Imperials flygplats (mitt plan är godkänt att landa i sidvind som är maximalt 17 knots stark). Dessutom låg fryspunkten på endast 6000 fot vilket inte är särskilt roligt om man måste flyga på minst 8500 fot för att undvika terräng.

Så varför är någon minusgrad hit eller dit ett problem tänker ni? För alla plan, stora som små, är isbildning på flygplanskroppen jäkligt dåliga nyheter. För mindre plan som mitt eget är det direkt livsfarligt och kan förvandla ett välfungerande plan till en fritt fallande metallkloss på några sekunder. Ergo: jag stannade på marken och gjorde mitt radioprov i lugn och ro.

Nåväl, med lite tur klarnar vädret under natten och jag kan ge mig iväg på min långa solo-cross-country under morgondagen. Därefter är planen att jag och min instruktör David på onsdag repeterar en del grejer som vid det här laget känns ringrostigt. Sedan är jag nog fasiken redo för min uppflygning. Utbildningschefen har gett mig en DVD att insupa i lugn och rå. Tydligen introducerar denna flygtestets olika beståndsdelar och av omslaget att döma förväntar jag mig diverse balla kameravinklar och småporrig Enya-pop. Återkommer med recension.

DSC_0349
Direkt från catwalken i El Cajon.

I övrigt har dagen något otippat inneburit ett besök i en livs levande kåbåjsarbutik där jag, Jenny och en rivig britt vid namn Michael spatserade omkring bland boots i alla möjliga (samt omöjliga) former och färger. En kulturkrock utan dess like.

Avslutningsvis vill jag passa på att tacka alla finingar som mejlat och messat mig lyckönskningar så här på upploppet. Jag älskar er alla som om ni samtliga vore mina förstfödda, etc.

Nu håller vi alla tummarna för att vädret klarnar.

Gott så.

En kommentar

  1. Lotta · februari 24, 2015

    Grattis, du är grym! Och ja håll dig borta från isen, om den så inte är whisky on the rocks 👍👏Kram på dig!

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s